Jag har inte tid att vara förkyld. Jag hinner inte det. Så nu skiter jag i min begynnande fökylning och hoppas på att den ger med sig och fattar att jag inte vill ligga i sängen och vara sjuker.

Villan låter. Jättemycket. Det knakar, kylskåpet pratar, det viner i kåken och det låter som om det är någon mer i huset än jag. Det är sånt jag märkt när jag sovit själv. Jag är inte rädd. Men jag gillar inte hus som pratar.