Sitter med ett leende på läpparna å med kaffemuggen bredvid mig. jag kan verkligen inte låta bli att bli lite kär i mina teaterelever. Dom är så fina. Ställer frågor, jobbar jättefint (få i bland skrattanfall.. men vem får inte de?!) Å är som små tända ljus, och vill knappt gå från lokalen. Är verkligen glad över att ha fått så fina tjejer i min grupp. Och jag hoppas verkligen att de vill fortsätt i höst. Får lite storasysterskänsla oxå, de kanske inte är toppen, men de känns rätt bra att va nån form av förebild för 4 14-15 åringar. 

Och två av dem har tänkt söka teater på gymnasiet, undrans om jag har påverkat dom lite... tihi. De vore roligt.