Sitter i köket.

Sixten jagar en fluga och jag dricker kaffe. Så är det att vara sambo med en rödhårig herre i sina bästa år med lite lätt hängmage, dessutom säger han mjau och har fyra ben och svans. men han är trevlig. I morse gav hen mig sovmorgon oxå. Men inte får man nått sällskap till kaffet inte. 

Iaf. Gårdagen, satt på Världens bar med John, Miriam, Sandra, Tårtan  och en vän till John. det var trevligt. 

I dag kom jag och tänka på alla människor som jag mött genom åren. Hur många av dem som jag känner har korsat varandras vägar. Och känner varandra eller "känner" varandra. Som min gamla lärare tex, vi har extremt många gemensamma bekanta som vi känner på vart sitt håll, eller min körledare som bott på typ samma platser som mina föräldrar. Tänk på alla människor som man korsar genom livet utan att prata med varandra. Folk som gör nästan samma livsresa som en själv. Bor på liknande platser, jobbar med liknande saker. Märkligt egentligen.

Eller som min vän och fd.skådis  Ricky . I somras jobbade vi tillsammans i två veckor, vi har knappt hörts vid på flera år. Senare under sommaren råkar han träffa på andra vänner till mig, som gått på samma skola, men olika år. Världen blir mindre och mindre ju äldre man blir. Eller så ha rman lärt känna fler människor, som känner andra som man själv känner. Som en relationskedja som man knappt är medveten om.