Pip pip. Piiiip Piiiiip. Piiiiiip. PiiiiiiP.

Sixten blev överlycklig när min klocka ringde. Gjorde allt för att få upp mig ur sängen. Allt. När det inte funkade med att mjaula och spinna högt som attan välte han papperskorgen tex, och drog ur bananskal, papper och gamma snus på golvet. Det hjälpte inte. Jag låg kvar i sängen. Sen ringde telefonen, till Sixtens stora lycka.

Jag var uppe ur sängen. Han var nöjd.

Efter att musikmaskinen inte kunde läsa skivorna längre gav jag upp. Boken var fortfarande dålig, men mer mord och polisarbete och lite mindre kärlek och relationer. 

Nu lyssnar jag på Prime Time av Liza Marklund i stället. Ingen fantastisk bok direkt, men bättre än den förra. Jag får vad jag förväntar mig av baksidetexten, vilket jag inte heller fick med den förra. Texten på baksidan sa en sak, jag fick en helt annan historia kändes det som.