Jag var som sagt i Stockholm i helgen.

Vinkade av mor på Cityterminalen och träffade en hel del gotlänningar. Jag vinkade av dem med. Tanken var att jag skulle träffa lite folk, när jag ändå var uppe. Men energin från gårdagen hade bytts ut mot trötthet. Så jag köpte en bussbiljett hem i stället.

 Med musik i öronen började jag min resa på Norrköping, katten och sängen. Det var inte mycket folk på bussen och ganska lugnt. Blickade ut över vinterlandskapet, ett landskap som såg ut att vara hämtat ur en Astrid Lindgren film. När som helst kunde Ronja eller Birk dyka upp i skogen. De gjorde de inte. I stället kom en åker med sommarens inplastade balar, de kanske hade blivit kvarglömde, eller var dåliga redan från början. Jag vet inte. För där ute i snön blir de garanterat förstörda och jag har aldrig sett att någon bonde förvarar sina balar på åkern, även om de har plast. Sen kom vi till nästa åker, även den med balar. Men en bal såg lite annorlunda ut, den var halv och hade inte plast på alla sidor längre. Två rådjur hade upptäckt att där fanns mat, där under allt de vita. Undra om det var de bönderna hade tänkt, att de skulle mata rådjuren under vintern. Fast jag tror inte det.

Strax innan Nyköping somnade jag, strax efter att jag prata med mor i telefon. Men i Nyköping vaknade jag. Ombord på bussen steg fem 18-åringar. Bredvid mig satte en extremt speedad 18-åring som inte kunde sitta still och inte vara tyst. 18-åringarna skulle till Jönköping, de lät så på deras dialekt iaf. Det var slut på friden. 

Gospel betyder evangelium. För mig betyder Gospel gemenskap, värme och glädje. Och i lördags fick jag uppleva allt detta, tillsammans med ca 1300 andra gospelsångare. Nog var jag lycklig och fylld av värme när jag och mor promenerade ut från konserthuset i lördags kväll. Det var en bra konsert, fullt ös från början till slut. Å på tisdag har jag rep med min kör här i Norrköping.