Jag var inte så pepp när jag begav mig till jobbet i går. Jag var inte så pepp att jobba med barn. Men oj så överraskad jag blev ungarna var ju skithärliga, jag tror att dessa kids har potential att bli fina teaterbarn.

Mitt förhållande till barn har varierat. När jag hade praktik i Kalmar var jag ju fortfarande rädd för dem, oberäkneliga, snoriga, skrikande. Men de släppte, efter att ha tvingats jobba med sex till nio åringar gick det ganska bra, de va inte så farliga längre, bara lite. Å nu har jag ett eget gäng med nio till elva åringar. Det kommer nog gå bra. Jag tror på dom. Vi ska göra den gamla klassikern Stadsmusikanterna från Bremen.