Klicka och se

Vart är vi på väg?

Vissa människor borde inte få bli föräldrar. Det är barn, inte leksaker.

Inga Barbiedockor som ska visas upp för bästa kompisen. 

Jag vill ha helg. Nu. 

Saker och ting har gått i ett nu den senaste tiden.

Jobb, möten, fikor, jobb och jobb.

Funderar allvarligt på att ta helg i morgon. Har inget inbokat direkt. 

Så ställa klockan på elva och sova tills dess låter rätt trevligt.

Uj uj.

Startade ju morgonen i all hast.

Men det blev en bra dag,

trott konstiga drömmar och katt som ville följa med till jobbet.

Nå väl. Vad hände under dagen. Jag begav mig till museet för möte ang. nästa veckas jobb. Jag ska de liv åt museets maskot, Arbetsmyran. En vecka som jag tror kommer bli mycket rolig. Hem för lunch och lite småpyssel för att sedan möta upp Emelie på museet för att se utställningen Dotterbolagets perversa verksamhet. En utställning som jag tipsat om tidigare. Jättespännande, intressant och rolig på många plan. Efter dryga timman begav jag mig till Kuriosa för möte med en projektledare från Åtvids kommun. De ska ha en tema vecka kring hedersproblematik och barns rättigheter utifrån barnkonventionen. I denna tema vecka ska Teater Alter Ego finnas med på ett litet hörn. Ett bra möte, det känns som ett roligt uppdrag.

Middag blev det tillsammans med Maria och Nina.

Vi åt grymt goda burgare på ett relativt nyöppnat ställe.

Och på de ett gospel-rep. 

Nu är jag nöjd, glad och trött.

Så kudden är det som gäller. I morgon ska jag vara pigg och glad, har en visning med 13 st 5-åringar i Industriland. Spännande eller intressant som en fd.lärare kanske skulle ha utryckt sig.

Tror dock att jag ställer klockan lite tidigare, så att jag inte hamnar i samma sits som i morse. 

Ja, det kan jag verkligen fråga mig.

De enda tråkiga är att jag inte kommer få något klokt svar, eftersom jag inte vet.

Som i morse.

Jag gick upp i tid. Vaknade dock med andan i halsen efter att ha drömt att jag var Oprah Winfrey som stod i en talarstol och pratade inför ett folkhav. Hel plötsligt var det någon som slog på en sto gong-gong och alla började yra runt och ropa att det var krig. Gick iaf upp och gjorde kaffe. Det måste ha varit där någonstans som jag började slarva bort både mig själv och tiden. För helt plötsligt var klockan nästan halv nio och jag hade inte lyckats skapa havregröt än. Så snabbt som att slängde jag ihop vatten och gryn. Hällde socker och kanel på och tog första tuggan. Det smakade märkligt. Det var då det slog mig. Saltet. Jag hade glömt saltet.

Pga tidsbrist fick jag äta min osaltade gröt. När jag väl skulle gå har Sixten bestämt att han skulle följa med. Halvägs ut i trapphuset lyckads jag mota in kisse, stänga dörren och låsa.

Jag han till museet och mötet jag skulle på utan att komma för sent iaf. 

Ja, då var det dags igen.

Jag vet inte om jag gillar det helt och hållet.

Visst, de är kul att ha lite koll, se vilka som plockat medaljer och sånt. Men att allt på teve ställs in bara för att det ska sändas skidor, konståkning och rodel.  Vad är de för sport egentligen, vuxna människor som åker i konstiga pulkor i en livsfarlig backe?! 

Nå väl- Förra OS satt jag klistrad, vid en sak. Det var dam-kronornas semi och final. Jag och Sofia hade lagat potatisgratäng och stekt hallomi och det fanns ingenting på teve. Så det blev semifinalen vi tittade på. Och hjälp vad spännande det var. Jag har aldrig någonsin fastnat i en hockey match någonsin, inte innan och inte efter. Och hjälp vad besviken jag blev när de plockade ett silver. Jag ville ju ha guld.

Men det är ett tjatande kring OS oxå. I dag tog ju Charlotte Kalla guld, de är ju kul. Det är bra det att jag sätt klippet om guldet tre gånger sen jag slog på teven för en halvtimma sen. Tror inte att någon missat detta guld vid det här laget. För det tjatas om det överallt. 

Sen i onsdags har det varit internet trubbel på Fotbollsgatan.

Jag konstaterade ganska fort att felet ligger i rautern och inte hos internetleverantören. I dag tror vi att vi har löst problemet.

Men vi vet inte, det är extremt långsökt att det skulle vara det som är felet. 

Nämligen, när kombon sysslar med halvolaglig verksamhet så kopplar internet ner, sen fortsätter det att glappa, datorn hittar inte mottagningen av sig själv och jag måste hjälpa till. Ologiskt. Men när inen sådan verksamhet pågår i lägenheten så fungerar mottagningen. 

Gäsp.

Varit på väg i säng sen sju-tiden i dag.

Inte kommit till skott än. 

Denna helg har gått i jobbets tecken.

I fredags jobbade jag från 7.00-18.30

Det var roligt, men jag var något trött efter att ha befunnit mig ute mer eller mindre hela jobbadagen. I går barndico som sagt. I dag, ballonger. Ca 500 ballonger i form av röda hjärtan har pumpats, knuts och pillats fast på pinne för att sedan delas ut. Jag kommer drömma mardrömmar om ballonger i natt. Det är ett som är säkert.

Sixten där emot är lika pigg som jag är trött.

Han skuttar runt i lägenheten och jagar mina fötter.

Satt på bussen hem i går.

Hade dansat mig svettig till upphottade disco varianter av Lilla snigel, Här kommer Pippi Långstrump och Snickerboa. Och givetvis förra årets schlager hits.

Några hållplatser längre fram stiger två 18-19 åriga tjejer, de hade hela bussen att välja på, men sätter sig bakom mig. De satt och fnissade och skrattade konstant in till stan samtidigt som de planerade sin utekväll. 

Då slog det mig, att jag knappt mins när jag var ute på krogen och dansa sist. Nog för att jag dansar ganska ofta, men då på barndisco till Lilla Snigel  eller Klappa händerna när du är riktigt glad tillsammans med femåringar.

Ute är jag ju. 

Det var jag i går efter jobbet oxå. 

Men då hänger jag på en pub, dricker öl eller ett glas rött, är djup, filosoferar, analyserar teater, diskuterar, pratar minnen eller uppdaterar mig på vad som händer i mina vänners liv.