I morgon är det alla-hjärtans-dag. 

Tycker att det är en skräpdag. Alla som har partner sitter och är söta på någon restaurang, eller hemma. Handeln tjänar pengar på att folk köper rosor, gelehjärtan och choklad. 

Förra året satt jag hemma och åt Brownies tillsammans med teven. Nä, jag var inte bitter. I år kommer jag jobba. Har redan påbörjat alla-hjärtans-dags jobbandet. Så i år tjänar jag oxå pengar på töntiga saker som rosor och choklad. Fast jag tjänar mina pengar åt att bli sminkad med hjärtan på kinden och har hjärtan på mina kläder och dela ut ballonger i form av givetvis hjärtan. Och jag är bäst på att dela ut ballonger.  

Jag har en katt som inte bara äter saker som gurka och ostbågar. Nu i kväll upptäckte jag att kidneybönor och faller den lilla  prinsen på läppen.

Vet inte om det är så nyttigt för katter att äta ostbågar och bönor, gurka är det ju mest vatten i så det borde ju inte vara någon fara.  Föräldrarnas något ouppfostrade katt är galen i allt som är vitt och kladdigt. Typ fetaost, mjukost och philadelphiaost. När han går till attack mot frukostbordet är de dem sakerna han går på, eller möjligtvis smöret.  

Sixtens smak för ostbågar upptäcktes på nyår. När han snodde en från ostbogsskålen. Bönorna upptäckte jag nu. Laget matlåda för morgondagen, bönsallad med tonfisk. Öppnade bönburken och Sixten kom som ett skott. Mjaulade, pep och ville ha. jag talade snällt och pedagogiskt om för honom att inte skulle gilla bönor. Han lyssnade inte på de örat. Så i stället fick han smaka. Å katten åt. Mycket märkligt.

En typisk morgon. I dag och alla andra morgnar.

Sixten leker med mattan, och dagen till ära även en hårsnodd som han snott från mitt bord bredvid sängen. Mellan attackerna mot matta och hårsnodd slickar han sig mellan tårna, eller på magen.

Själv sitter jag med morgonkaffet vid datorn. Marre sover. 

Ja, så här brukar det se ut. Oavsätt när jag går upp egentligen.  Ska jag på jobb sitter jag inte fullt lika länge vid datorn, och Sixten går kanske och lägger sig när jag har gått.

Som den museiälskare jag är. Vill jag tipsa om några utställningar och museum som ni borde besöka. 

Utställningar

SMAL en utställning om snygghet, makt, ansvar och lidande

En vandrings utställning som är producerad av bla Arbetets Museum

Läs med om den här  eller här

Just nu befinner den sig på turné, och om du vill se den inom en snar framtid så bör du bo på Gotland, för är där den just nu. Klicka och läs 

Själv såg jag den för snart ett år sedan. Bra och tänkvärd.

Som sagt, det är en vandringsutställning och jag vet inte helt vart den kommer ta vägen efter Gotland, men håll utkik. 

Vikingar på Historiska museet i Stockholm

Klicka och läs

Jag tycker att det är en rätt cool utställning av något gammal och tråkigt. Historiska har dammat av den gamla utställningen om Vikingar och jag tycker att de lyckas ganska bra. Utställning en dock väldigt mörk, mörk i den betydelse att det var ont om lampor och ljus. Vilket gjorde att jag blev rätt trött efter en timma och orkade inte se mer.

Spelar roll befinner sig i Norrköping och Arbetets museum

En vandrings utställning producerad av Forum för levande historia

Mer går att läsa här eller här

Många tankar efter att jag såg en visning av den och även medverkat på ett seminarium kring åskådarrollen. Men, det finns ett men, tycker att det ligger lite för mycket fokus på 2 världskriget, det är något som får ta ganska stor plats i utställningen och det tycker jag är synd.

Utställningen kommer även att visas i Malmö.

Dotterbolagets perversa verksamhet på EWK-museet i Norrköping

Klicka och läs

Har inte sett de så noga än, men de lilla jag sett gillar jag.  

Och för att vara lite ego Industriland- När Sverige blev modernt

För att läsa mer klicka här

Om du bor eller har vägarna förbi Norrköping så se den. 

Vill även flagga för Mysteriet med Staden på Arbetets museum

Den är under produktion och tror jag kommer bli en mycket intressant och rolig utställning för hela familjen. Eller rättare sagt jag vet att det kommer bli så. Mer att läsa finns här  

Museum

Bungemuseet

Ett friluftsmuseum på norra Gotland. En lugn oas i tillvaron. En känsla av att du befinner dig någon annan stans i historien. Hemsidan hittar du här

I morse hade Sixten damp-ryck. Han spran gram och tillbaka. Hoppade upp i fönster, och hoppade ner igen. Han for som en guttaperkaboll genom lägenheten.

Sen somna han som en stock på madrasshögen. Som en Prins på ärten.

Fram tills nu. Då jag tog tag i saken och la madrasserna på plats, efter att de legat lite hej vilt ett tag. Givetvis vaknade Prinsen på ärten när jag flyttade honom till fåtöljen i stället. Inte fullt lika populärt. 

Nå väl, nu har Norrköpings minsta kollektiv två soffor. Eller egentligen är det en soffa och en hög med madrasser. Men högen med madrasser ser nästan ut som en soffa.

Ja visst!

Större delen av mitt liv har jag bott på Gotland. Denna exotiska sommar ö, med raukar, fina stränder, sol, festande Stockholmare, turister i största allmänhet, heder och natur som inte är av denna värld, kalkbrott med det klaraste vatten. 

Men sommar öar har oxå sin baksidor. Vintern.

Vintern på kobben är inte vidare mysig. Det blåser. Det är kallt. Det är tråkigt.

Men sen jag tog mitt pick och pack när jag var 19 år. Å nu har jag heller aldrig bott på ön annat än på sommaren, varit över vid jul och påsk. Men inte bott.

Jag mins när jag och Malin satt på muren utanför hennes lägenhet innan för murarna, blickade ut över det medeltida Visby. Och jag såg. Det vackra.

Sen den gången har jag börjat förstå vad alla som vallfärdar till Gotland på sommaren ser, för nu ser jag det oxå. Jag ser det vackra i ringmuren, det exotiska landskapet, färgerna i naturen och himlen som färgas rosa när solen är på väg ner. Jag ser allt det där.

Är det så att man lär sig uppskatta sin barndoms stigar och vägar när man ser på det lite på håll? Jag tro det.

Det känns nästan dumt att erkänna det.

Men i går gick jag vilse på väg till replokalen. 

Jag tog vägen vid strömmen, och när jag kom fram till Drags kraftstation så var vägen avstängd pga istappar. Så jag fick snällt och lydigt gå upp för trappan strax innan Drags. Å när jag kom upp på vägen igen var jag inte där jag trodde att jag skulle hamna. Ärligt talat vet jag inte vart jag var. Så småning om befann jag mig vid Folkparken och kunde styra mina steg åt rätt håll igen.

Urk. Jag har bott i den här stan i fem år. Men lyckas gå vilse.

Jag är rädd för ett par saker.

Splindlar, Barn och två Annor 

Och Annorna är jag livrädd för.

Anna Skipper och Anna Anka. 

Dessa kvinnor ger mig kalla kårar.  Mardrömsfantasier jag har är att Anka kastar kycklingbrosk på mig medan Skipper  häller allt kaffe jag dricker på ett år i ett stort badkar och tvinga mig att bada i det.

Huuu. Kan ni tänker er nått värre?

Såg klippet när Skipper blev blåst i treans Blåsningen. Hon är ond, jag fick det bekräftat i det klippet. Såg ni hennes ögon? När som helst kan hon stiga in i mitt hem, kolla i mitt kylskåp och granska de tomma snusdosorna bredvid sängen.

Aldrig i livet att jag vill se dessa monster i vitögat. 

Barn är jag oxå rädd för.

Fast på ett annat sätt. Dessa kan jag se i vitögat, och till och med gilla i bland. Den rädslan har blivit bättre. Jag kan jobba med dem utan att vilja dö. Men det har gått åt mycket mod och timmar av träning. Som när jag hade praktik i Kalmar och jobbade i lekutställningen som fanns där då. Massor med små ungar, total oberäkneliga, som kunde göra vad som helst, när som helst. Jag överlevde de veckorna, och blev av med lite av paniken gällande barn.

Spindlar

Ja, de har nog rätt att leva.

Så länge de inte är i närheten av mig, eller att jag slipper se och ta i dem. 

Vet ni hur det känns att bli biten av en fågelspindel?! Som 15 getingstick eller en gaffel i handen. Jag kan iaf titta på dem ibland när jag jobbar, då är jag tvungen. Och då går det bra. Men jag skulle aldrig sticka ner handen till dem. Aldrig.