Tjejen är ca 10 år gammal. Jag tror inte att hon begrep vad hon sa. Och jag funderade på om jag verkligen hörde rätt och nej, nu vill jag definitivt inte se den filmen.

Jag har sett Alice i Underlivet i 3D

Ni kan nog se mitt ansikte som verkligen försökte hålla hakan på rätt plats och inte börja skratta. Samtidigt som mitt huvud började skapa bilder som inte var rumsrena eller speciellt trevliga heller för den delen.

Jag tycker att Alice i Underlandet är tillräckligt otäck som den är. Och att se den i 3d skulle få mig att drömma mardrömmar livet ut.

För länge sedan läste jag Henric Holmberg En slags skådespelare.

En väldigt bra bok om att arbeta som skådis utan scenskoleutbildning.

Just nu sitter vi lite i samma sits. Jag jobbar ju som skådis i Teater Alter Ego och även på museet presenteras jag som skådespelare och teaterpedagog i olika visningssammanhang.  Själv har jag svårt att se de som andra ser, vilket inte är första gången i mitt liv. I går, efter att samtal med kollegan och vännen Maria kom vi fram till att ja, vi är skådisar, vi driver en frigrupp, får betalt, för saker vi brinner för gällande teater. Om vi inte är skådisar då, vad är vi något?  

Jag kan förlika mig med Holmbergs titel en slags skådespelare. Då slipper jag känslan av att inte vara en riktig skådespelare om ni förstår vad jag menar. Jag är en slags skådespelare. En sån som inte gått scenskola. Utan folkhögskola, som inte är lika fint. Men jag jobbar som det, något som många med scenskola inte gör. 

Ja.

Måndag. Och jag börjar jobba först klockan halv sex.

Så i dag ska jag äta långfrukost, duscha och tvätta håret och bara njuta av att vara ledig. Det var ett tag sen nu. Har en ganska lugn vecka som det är, känns bra. Lite surt för ekonomin dock. Men bra för orken.