Solen lyser.

Jag dricker kaffe och lyssnar på Spotify. Sixten sover i favoritpluffkudden. Pluffkudden som han var livrädd för i julas. Saker förändras.

Nåväl.

Varit på museet och mött åtta-åringar i Mysteriet med Staden. Fick även spegling från en av de heltidsanställda pedagogerna.

Jag fick reda på att jag är lugn, tar plats, kan fånga gruppen barnen i det här fallet. I det stora hela väldigt bra. Fick oxå lite tips för att göra det ännu bättre. Jag gillar att få spegling, men urk vad nervös jag är innan.

Handledning lixom, sånt som jag typ aldrig får längre sen jag slutade plugga. Hade med mig samma pedagog i Industriland i går. Samma sak där, bra på att fånga upp tankar, ser gruppen, lugn och tygg. Men att den röda tråden är lite luddig. Och det håller jag med om, där finns det så mycket jag vill berätta. Så mycket jag vill ge. Att jag har svårt att bestämma mig för vad jag ska säga, för jag vill säga all. Och det finns det inte tid till. Så jag ska sätta mig ner och stryka. Så att jag kan utveckla vissa saker och ta bort andra. För att få den röda tråden mindre luddig och mer som en fin oluddig broderitråd. Hela den visningen kändes forcerad just för att jag var så nervös.