Jag blir lite arg. Läs, ganska arg.

Såg nyss Hon ville ju inte lyda, en dokumentär från april i år om aga som uppfostringsmetod. Detta är inte tillåtet, men det ses mellan fingrar som att det vore fullkomligt oki i uppfostrings syfte. 

Flera exempel som liknar varandra tas upp i dokumentären.

- En lärare ger en örfil till en elev, läraren blir dömd till 30 dagsböter som är det lägsta straffet, brotted bedöms som ringa misshandel.

 - En rektor på en skola slår en elev på armen, eleven blir rädd och det gör ont, eleven börjar gråta. Åtalet ogillas, alltså rektorn går fri.

- En äldre man ger en örfil till en 12-årig pojke som cyklat i en Folkets Park. Mannen säger att han inte får vara där och pojken ger sig där i från. Då går mannen efter och ger honom en örfil. Mannen blir hyllad. Pojken får skulden. Mannen döms till 30 dagsböter, men får jämkning så han behöver inte betala hela summan.

- Sen har vi det omvända. En elev ger en lärare en örfil. Brottet döms som misshandel av normalgrad. Och eleven döms till ungdomsanstalt. 

Hur kan "samma" brott ge så olika straff?

I lagen står det att man ska ta extra hänsyn när det gäller barn som är offret. Det har inte gjorts. Snarare tvärt om. När det varit barn med i bilden har det sätts som förmildrande och att det funnits provokation. Tex att barnet sagt idiot eller gubbjävel.  Och dessa ord ger då vuxna rätt att ge barn en örfil. För det ska handla om respekt för varandra. Men respekten försvinner så fort slaget utdelas. Så eftersom att både rättsväsende och många andra anser att det är oki att slå med öppen hand och att  det inte är ett slag så kanske det är så vi ska göra i stället att diskutera oss fram till saker.

Visst, det handlar om respekt och barn ska inte "ta över" men med slag kommer man ingen stans, med slag lär man sig inte att lyssna och förstå vad som är rätt och inte.