Uppe med tuppen (läs Sixten och någon byggarbetare, tekniker eller vaktmästare som betongborrar eller asfaltborrar)  Jag är vaken iaf och uppe ur sängen en timma innan jag hade planerat.

En dag i Verkstan väntar. De tappar Verkstadsarbetarna som Marie på Konferens sa i går. Att vi i Verkstan är det tuffaste arbetsuppgifterna. Och nog är det så mellan varven. Ena dagen är det fullt ös. Andra är det tomt som i graven. Det är varmt som i en bastu eller iskallt som i en frys.  Dock har jag bara fått känna på bastun eftersom det är sommar. Det är under vintern som frysen slår till.

Här om dagen luktade det en blandning av kossa och stekt fisk i trapphuset på jobbet. det visade sig att det var stopp någon stans. I går luktade det ingenting. 

En lugn förmiddag. 

En mindre lugn eftermiddag.

Jag skulle ha varit ledig i dag. Men icke, sjukdom och jag fick hoppa in. Har nu ytterligare fem dagar i Verkstan att se fram emot. Det var rätt roligt i dag, roligare än när jag jobbade sist. Men nu har jag haft en dag att vila upp mig på.

Bla hade vi besök av två tyska flator med dotter  som var otroligt söta alla tre. Många morfäder och mormödrar med barn har det oxå varit. 

På vägen hem köpte jag mat till Sixten och möttes av kisse när jag kom hem.

Han har fått en ny pälsmus som han bet lite i.

I kväll är det Midsomer som gäller. 

Så ger jag mig in i den politiska debatten igen

Läste detta på lunchen i dag i Folkbladet.

När jag bara läst rubriken tänkte jag. Jaha, hon är en manlig chef. Något som jag oxå fick bekräftat. Jag håller tummarna hårt hårt för att denna kvinna ska få rätt, för om det inte är olagligt är det extremt oetiskt. 

Har lyssnat på Sommar i P1 med Pär Johansson på webbradion. 

Å vilket fint program. Jag säger bara lyssna. 

Pär Johansson är grundare av Glada Hudik-teatern.

Nu är det Lars Jonsson, ni vet han som målar fåglar. Inte fult lika spännande och wow som Pärs program. Tycker att det varit lite småtrista sommarpratare i år.

I går hörde jag Johanna Koljonen, de var bra. Men det har varit rätt många program som jag stängt av för att det varit lite platt och grått. 

Måndag.

Ledig. Jag ska se på Top Model repriser, städa, klappa katt och inte röra en tå ut ur lägenheten. Eventuellt gå ner till postboxen och kolla om det ligger något i lådan.

Jag fick fråga om jobb strax efter att Sixten tjatat upp mig vid nio.

Men jag ska nej, känns dumt men samtidigt lite klokt. Jag har jobbat sexdagars pass, innan dess två intensiva jobbveckor på Gotland och har en del ork att ta igen. Jag behöver de här två dagarnas ledig nu. Samtidigt som jag behöver pengarna. 

Eftersom det regnar så skulle dagen på jobbet bli ganska intensiv, om det hade varit strålande sol hade det kanske varit en annan sak. Då hade jag kunnat gå dit och sitta av timmarna. Men i dag kommer det nog kunna landa på ca 90 besökare i Verkstan.

Lästen en grymt bra debattartikel i SvD här om dagen på jobbet.

Dessvärre kan jag inte hitta den på nätet, och jag mins inte vilken dag tidningen gällde.

Iaf. Artikeln handlade om förtryck och burka/niqab. Om förtrycket sitter i kläderna eller inte. Och en ny tanke slog mig. För det är inte kläderna som är det stora problemet, men det är ett problem som vi ser i väst. Och om vi inte ser problemet så är det borta.  Om vi tänker oss 1700 och 1800-talets Sverige, där modet blad societeten var hårt åtsittande krinoliner och korsetter. Kläder som var svåra att röra sig i. Men kampen handlande inte om ätt kläderna och modet skulle förändras. Kampen handlade om rätt till utbildning, arbete,  att få vara myndig och rätten av ärva sen senare rösträtt. Samma sak är det nog i länder där niqab och burka gäller som "mode" Rätten till utbildning och att kunna gå utan för dörren är högre värderad än vilka kläder man sätter på kroppen. 

Förtrycket finns kvar. Oavsätt. 

Och egentligen är det inte kvinnorna som ska lära sig att säga nej, som ska lära sig att kämpa för sina rättigheter. Det är männen som ska inse att begreppet heder inte ska styra över någons liv.