Det är lördag.

Jag känner barndisco peppen. Not.

Iaf, jag ska avverka mitt första lekvärdspass för hösten i VMH. Jag hoppas på att det kommit in lite ny musik under sommaren, i våras stod schlagern mig upp i halsen.  men jag vet att skulle jag spela Akademin, Lindström, Winnerbäck, Sanna,  Kulturation eller Kalle Baah skulle det inte vara många kids på dansgolvet.  Så jag får väl hålla mig till Eric Saade och Den Där Måns.

Dock ser passen lite annorlunda ut. Jag är själv och lekrummet är inte öppet utan jag ska hänga i lobbyn. Vet inte helt vad det kan bero på...

I går.

Jobbade i Parken. Flaggkamp med drygt 100 gäster. Kallt som attan. 

Hemma blev det ostbågar och varma mackor med Sixten. Eller ja, Sixten fick knoppar.

I går.

Jag och Maria tänkte sätta oss på Världens för ett litet möte.

I stället blev det kulturpolitisk debatt på Stadsmuseet.

Jag var ganska ilsken, upprörd och irriterad när jag gick där i från. Det var efter en viss moderatpolitikers uttalande och med håll från en viss centerpolitiker.

Ja, de som moderaten sa var Ungdomar sitter bara vid datorer och sms.ar Jag är så extremt trött på den typen av generaliseringar och jag har hart dem så många gånger. Från medelålders damer och herrar som vägrar se vad unga människor gör, tänker eller tycker.  För det första, jag har aldrig känt igen mig i bilden av att unga inte engagerar sig i viktiga frågor.

Efter själva debatten kommer moderaten fram till mig och frågar vilken skola jag gick på. Nä, jag är 25, jag är varken elev eller student längre, det jag sa var att första gången jag arbetade som arrangör var när jag var 16 år. Moderaten hade inte ens lyssnat på det jag hade sagt. Sen försökte hon släta över och försökte se ut som att hon lyssnade. Det är inte heller första gången som jag står öga mot öga med en moderat som försöker se ut som att hon tar till sig det jag säger. Vilket gjorde mig ennu surare än vad jag redan var. 

Jag blir förbannad. Nu räknas jag knappt som ungdom längre, bara ung och arg. 

Eller ett lätt antiklimax går oxå bra.

I går befann vi oss i replokalen. 

Jag, Maria och Lina. Vi hade precis dragit igenom en av scenerna ett par gånger och det kändes som fan, de här blir bra. Vi tog en kort paus för att se på en lägenhet (en berättelse som jag kommer till senare) Då lyssnar Maria av sitt mobilsvar och vi får veta att spelningen är inställd. Inställd. Kursen vi skulle spela på är oxå inställd. 

Snopet kan man säga. I ett par dagar nu har vi gått med is i magen och jagat skådis, sen hittade vi en skådis och då började jakten på kostym igen. Vi har ju som sagt inte spelat detta sen den 8.e mars och hade nog aldrig förväntat oss att få spela scenerna igen. Å nu. Inget alls. Mutter Mutter.

Ja.

Lägenhetsvisning. Piffigt värre. Det var vi och kostymjeppar i en två nära Wasaparken, en ganska jätterenoverad 40-tals lägenhet. Lite som att komma in i en inredningstidning. Palestinasjal och trasiga Converse var inte något som smälte in om vi säger så. Inte dreads heller för den delen.  Jag kände mig full i skratt under de 10 minuter som vi befann oss i lägenheten och kände mig ganska fel. Lina var dagen till ära ganska städad, men det råkade mest vara en slump. 

Denna nya erfarenhet gav dock ett uppslag för osynlig teater. 

Ja.

En vecka byts ut mot en ny.

Själv tog jag sovmorron efter den intensiva helgen i Riga. Vaknade vid halv nio och gått runt och små strosat. Börjat plita lite på en krönika till Insikt, prata i telefin, bokat replokal och svarat på jobbmail.

I kväll ska vi repa inför feministkursen. Alter Ego ska vara underhållning på lördagskvällen är tanken. 

Sixtens surhet gick över ganska fort i går. Vi låg i soffan och gosade, nu ligger han i linneskåpet och sover på mina lakan. Ja jag vet, det kanske inte är optimalt, men som innekatt får han inte så mycket stimulans och han älskar att ligga i skåp så han får göra det.

Körresa till Riga med SOON Gospel. Wohow

Fredag

En vända på jobbet (museet den här gången.)

Sista visningen av Mysteriet. Känns lite vemodigt. Nästan som sista föreställningen  efter en lång och intensiv rep och spelperiod. Väldigt skönt och väldigt tomt på samma gång. Jag hade hand om sex-åringar från samma skola som i torsdags. 

Hem och laddade med fiskbullar i hummersås, protein är bra saker har jag läst någon stans. Pussa kisse hej då och sen sätta sig på Lilla Faran ner mot staden. Buss till Skavsta och sen mot säkerhetskontroller och vidare mot planet. Det  var vi och ett känt mc-gäng + en och annan barnfamilj och någon Balt.

Framme i Riga packades vi in i en buss för hotellincheckning för att sedan bege oss till kyrkan och konsert. Snabba puckar. Kyrkan var kall, iskall, jättekall, frysboxkall. Som universitetet i Klaipeda fast tusen gånger kallare.

Men satan i gatan vilken konsert det blev. Vilket tryck. Vilket drag och vilken publik! 

Min kväll slutade med en varm dusch och sen i säng, släckte 22.00 lettisk tid, vilket är 21.00 i Sverige. Somnade som en stock. Otroligt nöjd med de beslutet.

Lördag 

Vi vaknade med sol och pannkakor till frukost. Kan det bli bättre?!

Sen Riga runt. Första stoppet var marknaden, en marknad som jag besökt tidigare, men då bara hangarerna med mat. Ute-delen var det aldrig väder för då. Jag inhandlade fina gröna raggisar med fina göra ränder på. Valmofrön  och karameller till mor, bulle med valmofrö  och choklad  till mig. Hittade båda min favvo märken av choklad så jag var glad. Sen kom Balt-vädret. Jag var lite små chockad över att solen lyste så fint. Men när det var dags för promenad i Old Riga kom även regnet, som byttes till snö, som byttes till hagel som byttes till snö och åska. För övrigt är snö och åska inget som jag upplevt tidigare tillsammans. En spännande upplevelse.

Efter en god stund i detta underbara Balt-väder blev det ett stopp i en bärnstensbutik. Inget som lockade mig, i stället ställde jag och några andra från kören oss i ett valv, där blev vi iaf inte blöta och sjöng. Hålla- värmen- låtar som huvud-axlar-knä-och-tå. Fader Abraham och en och annan afrikansk låt. Å en del låtar lät riktigt bra så där i kylan och helt improviserat.

Lunch på ett ganska roligt ställe vid namn Lido, du plockar de du vill äta, sen betalar du för de.  Kan ju säga att beslutångesten var stor. Väldigt mycket att välja på.

Innan Lido han vi även tappa bort en körmedlem, en lite lätt panik utbröt och en halv timmas letande utan resultat, hon hittades på Lido hel, ren och välbehållen. 

Konsert i en stad ca 5 mil utanför Riga på kvällen. 

Där var det varmt. Galet varmt. 

Men trotts värmen gick konserten jättebra, en grym publik där oxå.

Och vi var oxå väldigt bra. Så klart.

Kvällen bjöd på resturangbesök, ett glas vin och spårvagnsfärd till hotellet.

Söndag

Inte fullt lika utsövd. Men fortfarande sol och pannkakor till frukost.

Medverkan på gudstjänst i den frysboxkalla kyrkan. 

Vi fick lyssna på en 20 min lång predikan på lettiska, jag förstod två ord, Jesus Kristus och Internationellt. Efter det en snabb lunch/fika bestående av kakor och andra sötsaker + små brödbitar som de givetvis stoppat in döda djur i. Jag var beredd på att det kunde bli en nära kötten upplevelse och bad därför en i kören att kolla om det var kött i den. Vilket det var. De envisas med att stoppa in kött i börd i de där länderna. Mutter.

Så. Hemma i varma Norrköping.

Sixten var inte överlycklig när jag kom hem. Snarare lätt sur. Han kom ut i hallen och tittade på mig och jag fick ta upp honom för en kram. Men surheten gick över och han makade sig sakta till sängen.

Jag är trött och glad. Har haft en asbra, intensiv, kall och rolig helg fylld av gospel tillsammans med mysiga människor. 

I går.

Personaljippo på AG. Roligt. Gratis mat, gratis öl och trevliga människor.

Vi fick prova på den nya aktiviteten som håller på och säljas in för fulla muggar i stan. Det kreativa uppdraget. Vi blev indelade i lag,varje lag fick en mobil, sen var det bara att tuta och köra. I mobilen kom det upp uppdrag som vi skulle lösa, kluriga gåtor, ställen som skulle hittas mm mm. I två timmar sprang vi runt i stan och löste uppdrag.

I dag har jag haft visningar på museet, sex-åringar och tolv-åringar i Mysteriet.

I kväll ska jag till Tjejjoren och prata om Anorexi/Bulimi-kontakt, ätstörningar och bemötande av problematiken före deras volontärer.  Känns roligt. 

En bara dag hittills och jag hoppas den slutar bra oxå.

På lördag smäller det.

Då invaderas Teknikhallen i Idrottsparken av danssugna personer från hela Sverige.

För att dansa, umgås, lyssna på gamla och nya dansband och parta loss. Allt detta bara några 100 meter från mitt hem.

Till saken hör att Idrottsparken saknar parkeringsplatser. Så varenda bil står parkerad på gator, skolgårdar, gräsplaner, grusplaner (inte fotbollsplaner då utan andra ytor som det går att ställa en lite bil på) Ja, jag skrev om matchen mellan Hammarby och IFK för ett tag sedan. Kaos. Och på lördag kommer det oxå vara kaos. Förmodligen kommer jag barrikadera mig i lägenheten tillsammans med katten eller fly fältet  och inte en tänka tanke på att ta mig hem samtidigt som eländet slutar.

Nu på lördag är det alternativ två som gäller. Jag befinner mig i Riga, så det är lugnt. men resterande lördagar... Tål att tänkas på. 

Tur att dansbandsanhängare inte är lika aggressiva och ihärdiga  som fotbollssupportrar  kan vara.

60 st 11- åringar och lika många 10- åringar invaderade museet i går.

11-åringarna skulle besöka Verkstan och Mysteriet med Staden. 10-åringarna enbart äta lunch på museet. 

Jag kom till jobbet vit halv tio, Emma var i Verkstan och vi började plocka bord de material som inte skulle användas under dagen. Kvart i tio gick jag ner för att se om gruppen kommit och kolla om allt var grönt.

Är Industriland tänd? Nä, svarar jag, Kan du fixa det? Absolut. 

Så jag öppnar Industriland, som inte skulle vara öppen. Krockar med ca tre st 10-åringar i dörren eftersom att de springer och inte ser om det står någon i vägen. Allt detta resulterar i att den grupp jag ska ha med mig i Verkstan oxå befinner sig på femman och inte vid entrén. Jag hittar iaf gruppen som tur är.

I bland är eget initiativ bra, men inte i går. När min kollega som visade Mysteriet för för sig att börja med sin grupp innan vi ens hinner samla alla. Men Men. Allt slutde lyckligt och bra. Kidsen var nöjda och det är huvudsaken.

Trötta va de oxå. 

11-åringar är en rätt bra ålder. De har inte hinnit bli kaxiga och de är fortfarande oftast kortare än vad jag är.