För en tid sedan var jag på kulturpolitisk debatt här i stan.

jag gick där i från ganska arg och inlägget finns här för den som vill läsa igen.

Men en annan sak som jag inte skrivit om som kom upp under debatten var Fin Kultur och Ful Kultur finns det? Några i panelen (läs majoritet allians partierna)  sa att nej, det finns inte ful kultur allt är kultur. Klart som fan att det finns ful kultur. Konstnärliga uttryck som inte platsar i finrummet. För att gå och titta på opera en lördagskväll eller se Symfoniorkester (som för övrig är Norpans stolthet verkar det som) klassas högre än att gå och se ett garageband på Kulturhuset. Att sätta sig på Ösgötateatern  eller ennu bättre Dramaten ger oxå högre status än att se Marieborgs elevernas slutproduktioner.

Dansbandskampen, som drar mängder med folk eller alla dansband som turnerar runt bland folkparker och folkets hus.  De kommer ju aldrig komma upp i samma nivå som Symfoniorkestern gällande kulturstatus. Eller en Beck-film vs  en Bergman-film. För den som gillar Beck har dålig smak. Eller?

Ska man prata om dåligt eller bra gällande kultur? Det kanske handlar om tycke och smak. Känsloläge och referenser. Och ärligt, jag ser hellre ett avsnitt Top Model än går på Östgöta Teatern. Bör kanske tilläggas att jag  inte inte Östgöta Teatern, jag är sett en hel del föreställningar där, men har aldrig någonsin gått där i från med en wow-känsla i magen. Så som det ska vara när jag ser något på scen.

Klart det finns finkultur och fulkultur.

Och jag tror inte det spelar någon roll vilken kultur vi får i oss. 

Huvudsaken är att vi får kultur.