Fick frågan i går av vänner. Vad händer i morron då? 

Jag fick tänka lite... I morron är det lördag. Just ja, det är Valborg.

Det blir väl en sväng till någon brasa nånstans. 

Eller så blir jag hemma med katten (som just nu sover i ett köksskåp)  och ostbågarna.

Ska trotts allt upp svintidigt och sjunga med kören på söndag. Får nynna Internationalen i bilen på väg hem. För det är bara tur om jag hinner med en 1.a maj demo i år. Sen under eftermiddagen ska jag jobba åt Sossarna. Jag ska måla barn.  Andra år har jag tillbringat 1.a maj i ett köpcentrum och gjort typ samma. Målat barn eller vaktat nån jävla hoppborg. 

Nå väl. Valborg. Det känns som att Valborg var superviktigt när man var så där 17 år. Då tillbringade jag Valborg på en stenstrand i krokarna av Slite, vi grillade korv och jag tappade min mobil, som någon gick på så att skalet krossades. Men det var ju en Nokia 3210, så den överlevde. I dag känns Valborg som en vanlig sketen lördagkväll. En lördagkväll som jag kan tänka mig ägna åt Bubbleshooter. 

I bland kan jag inte låta bli och undra, varför har jag en blogg?! Hur många läser den?! En gång i tiden då inte var och varannan kotte hade en blogg, så hade jag rätt många läsare, iaf om man jämför med i dag. Vad är det för behov vi har att ösa ut vårt personliga liv så att hela omvärlden kan läsa. Om dom vill. Sen om folk gör det är en annan femma. 

Nå väl. Jag tänker, öser och filosoferar. Kanske mer för min egen skull en för andras. 

I går befann jag mig på två konserter. Två fina, superbra, peppiga konserter.

Emil Jensen Han var bra, som vanligt. Räknade ut att detta blev min sjunde konsert med honom.  Dock tycker jag att det var lite trist att han spelade så få gamla låtar och så mycket nytt. Men texterna var grymma. Nästan det bästa under dessa 2,5 timmar.  Den bästa konserten med Jensen var helt klart den i växthuset på Stenugnsbageriet i Socknen förra sommaren. En helt akustisk konsert, det var Emil och en gitarr. Punkt. 

Det var intimt, och fint och det kännes som att han spelade bara för mig. Sen att det satt 80 andra och kände samma sak är ju en annan femma. I går var det band, massor med folk i publiken, värsta scneljuset och känslan av total närhet infann sig inte helt.  Men jag fick höra de låtar jag ville höra. Så det är bra.

Sanna Carlstedt. Det är drag i den kvinnan och man kan inte påstå att hon ens är i närheten av att vara stel när hon är på scen. Jag blev glad. En intimare spellokal. Det kändes som ett bra avslut på fredagen. Å enligt henne kommer jag bli vänsterns nästa partiledare... Så att ni vet. 

Det går knappt att jämföra dessa två konserter, som var totaltheltjätteolika. Men man kan väl säga så här. Emil kändes som en en bra utekväll på krogen, Sanna kändes som en efterfest med drag i.