Flyttpaniken är över.

Sixten och jag har flyttat in i världens finaste etta, om man bortser från 90-tals kaklet som vissa tycker inte är så farligt. Själv börjar jag vänja mig nu. Så jag börjar sakta men säkert ansluta till den skaran.

Jag är nöjd. Även om onsdagen den 1.a juni inte var en speciellt rolig dag att vara mig på. Nu är nästan alla saker i nya hemmet. Har lite lådor som står i en sommarstuga men de kommer på söndag. Så snart kan jag helt klart ropa hej.