I lördags satt jag på tåget i arla morgonstund, målet var Stockholm och Pride. Det var en bra helg, jag delade säng med Eskil (katten alltså), åt massa god mat, träffade fina människor, paradade så klart, fick ont i fötterna, drack öl, öppnade min första fliaska bubbel,  missade tåget hem... Kort och gott. En himla bra helg!

Å jag är glad att jag kan gå i en Prideparad. Jag är glad över att jag får. 

I fredags zappade jag mellan SVT.s och TV4s morronteve. Båda tog upp Pride, och frågan som ställdes i båda kanalerna var om Pride behövs. Även om vi lever i ett land där möjligheten att vara öppen finns, du får gifta dig, du får leva som den du är utan att klassas som brottsling och  du får ha barn.  Men vi lever oxå i ett land där fördomar puttrar på närmaste debattforum, där HBT-Q personer utsätts  kränkningar och risken att ens vänner vänder dig ryggen om du berättar.

Så svar JA, Pride behövs!