Jag börjar bli smått allergisk mot ordet hälsa. Men vad betyder det, egentligen. Jag gjorde ett litet försök att slå upp hälsa och kan konstatera att det verkar vara ett ord som är svårt att definiera. Och jag har märkt att den stora massan inte använder hälsa i den bemärkelsen som jag gör.

I dag förknippas hälsa oftast med regelbunden träning, kost, kalorier och smala kroppar med muskler. 

Men, så här tänker jag: Hälsa innebär något som du gör mot dig själv som du mår bra av.

Det kan vara att:

Ligga i en hängmatta och läsa en bra bok.

Ta ett glas vin med vänner och diskutera världsproblem. 

Ut och springa.

Segla.

Rida.

Äta chokladpraliner.

Hänga på gymmet.

 Äta ”fräscha” sallader med avokado

Umgås med ett djur. 

Ja, en rad olika saker. Men det som är hälsa kan också väldigt lätt tippa över och bli ohälsa. När det där som en mår bra av helt plötsligt blir ett måste, ett tvång och något som en får dåligt samvete av om en inte gör. När saker och ting blir en fix idé. Eller något som en gör för ofta och för mycket och blir till ett beroende. Med andra ord, går det att vara för nyttig, i mitt tycka ja. Att kritisera hälsosamhet är inte heller helt populärt, som en kollega sa en gång; hälsa har blivit vår tids religion. Å det stämmer, för att diskutera detta med personer som är djupt engagerade i hälsofrågor brukar inte sluta i förståelse.

I min drömframtid önskar jag att vi hade en mer avslappnad relation till ordet hälsa och att det inte är fullt lika förknippat med den fysiska hälsan. För mig handlar det även om psykisk och social hälsa och de komponenterna är minst lika viktiga för att känna sig hel. För vem behöver en superkropp och tanken och psyket inte mår bra? I går var jag sjukt hälsosam (iaf så som jag ser på saken) då jag åt äppelpaj, drack kaffe och hängde med bebis + bebisens mamma.  För att räkna kalorier, träna, deffa för att få magrutor eller instagramma sin lunch dagligen är inte per automatik hälsosamt, det kan vara extremt ohälsosamt om en tippar över och ens livsval blir ett måste för att hålla eventuell ångesten i skack.

Men för att komma dit, till min drömframtid måste vi börja nu. Vi måste förändra vårt språk och vart sätt att prata med oss själva och varandra. För vi har alla ett ansvar.