Så nu har jag och Sixten genomfört vårt första veterinärbesök tillsammans. Något vi helst inte gör om.

På midsommarnatten så upptäckte jag att han hade blod i urinen, vilket kan betyden en herrans massa saker, jag tänkte urinsten och urinsten kan sluta i urinförgiftning om man har riktig riktig otur så google när jag kollade upp vad blod i urinen kunde betyda. 

Så på lördag morron blev ett telefonsamtal till jouren i Linköping de första jag gjorde, sen leta efter en person som både kunde köra och hålla hand.

Det visade sig vara en urinvägsinfektion, som förvisso oxå kan leda till urinförgiftning enligt google, främst hos hankatter för att nått kan klägga igen urinröret tydligen. Detta sa inte veterinären...  utan bara google och jag funderar på att ALDRIG googla på sjukdomar som Sixten kan tänkas ha för mitt eget bästa.

Nå väl, nu äter vi medicin här, antibiotika som sprutas i munnen, i går gick det sabra, i dag jag det inte fullt så bra, han protesterade vilt.

Midsommarmorron på Korsgatan. Jag dricker kaffe och Sixten är allmänt otålig, äter lite knoppar, piper lite, hoppar upp i fönstret, piper lite, äter lite knoppar. Ja så håller han på och mellan varven får han en klapp.

Men annars. 

Denna vecka började jag på sommarschemat på jobbet. Det har varit relativt lugnt med besökare dessa två dagar som jag jobbat. I går målade vi en världskarta som ska upp,  det tog lite längre tid än vi hade tänkt. Först bara att rita ut kartan på kartongen var inte det lättaste, sen täckte inte färgen på underlaget.  Så det var bara att börja om och ta acrylfärg i stället. 

Åsså är det midsommar. Ska till någon fallos utan för stan, var vet jag inte helt, jag sätter mig i bilen och följer med lixom. Sen blir det mat med fina vänner på kvällen.

I går va de oxå mat med fina vänner, jag var hos grannen tillika Sixtens kattvakter och åt gryta med cocosmjölk och värsta goda glassen till efterrätt. 

Men glad midsommar och drick varannan vatten.

Den stora frågan de senaste veckorna har varit internet.

Innan jag flyttade flyttade jag även mitt interntabonnemang. 2 veckor skulle jag vara utan var tanken. 2 veckor?! Jodå, de ska nog gå. Så vaknade jag på morronen efter två internetlösa veckor och fortfarande inget internet. En timma senare efter att ha pratat med operatören, som jag inte tänker hänga ut allt för mycket.  Jag skulle få nytt inlogg sa dom. Så jag väntade till dagen efter, inget inlogg kom. SÅ då kom jag på detta med läghenhetsnummer. Enligt operatören hade jag täckning. Så i går upptäckte jag  att  jubelidioterna (känner att de ordet räcker som uthängning) hade flyttat mitt abonnemang från min gamla adress till min gamla adress. Klantskallar.

Men. De abonnemanget klipptes och jag skaffade ett nytt. Så på 20 min hade jag täckning. Tjohej. Bra kvinna reder sig själv. 

Flyttpaniken är över.

Sixten och jag har flyttat in i världens finaste etta, om man bortser från 90-tals kaklet som vissa tycker inte är så farligt. Själv börjar jag vänja mig nu. Så jag börjar sakta men säkert ansluta till den skaran.

Jag är nöjd. Även om onsdagen den 1.a juni inte var en speciellt rolig dag att vara mig på. Nu är nästan alla saker i nya hemmet. Har lite lådor som står i en sommarstuga men de kommer på söndag. Så snart kan jag helt klart ropa hej.

De kan jag gör några dager in i juni.

Sixtens sista natt på Fotbollsgatan, sen flyttar han till nya adressen, men till grannen. Men bara för någon natt. Sen kommer jag och alla sakerna till ettan. Å då får han flytta till sitt nya hem. Han har gått runt här och varit lite vilsen kan man säga. Inte helt fattat vad som är pågång. 

Dock kan jag nog ropa hej för Skäggetorpsprojektet. 

Förra helgen hade en av våra grupper uppspel. Å jag är stolt. Stolt över dem och stolt över oss. Vi gjorde det å det är huvusaken. 

Maj är snart slut.

Å snart lämnar jag min tre för att stoppa in mig, katten och alla böckerna i en etta. Ska bli spännande och se hur möbler från en trea ska få plats i en etta. 

Den här våren har varit en resa. 

En resa med ett förhoppningsvis lyckligt slut. Jag har träffat så mycket fina unga människor som jag i bland vill ta med hem, av olika anledningar. På söndag är den resan slut... Iaf för denna gång och om det blir någon mer gång återstår att se. MEN, Man ska inte ropa hej förrän i juni..  

Jag kan sträckan Norpan-Linkan nu iaf. Förvisso kan jag sträckan Norpan-Åtvid oxå. Men pga helt annat jobb. För det är som sagt typ de som mitt liv handlar om, jobb och Sixten.

Att sammanfatta denna vår med allt som hänt, alla människor jag mött, alla känslor som jag känt, alla skratt som jag skrattat, alla tänder som har gnisslats  eller alla Hur fan ska detta gå?! Kan inte sammanfattas med ord. Så det får bli så här i stället:

Fick frågan i går av vänner. Vad händer i morron då? 

Jag fick tänka lite... I morron är det lördag. Just ja, det är Valborg.

Det blir väl en sväng till någon brasa nånstans. 

Eller så blir jag hemma med katten (som just nu sover i ett köksskåp)  och ostbågarna.

Ska trotts allt upp svintidigt och sjunga med kören på söndag. Får nynna Internationalen i bilen på väg hem. För det är bara tur om jag hinner med en 1.a maj demo i år. Sen under eftermiddagen ska jag jobba åt Sossarna. Jag ska måla barn.  Andra år har jag tillbringat 1.a maj i ett köpcentrum och gjort typ samma. Målat barn eller vaktat nån jävla hoppborg. 

Nå väl. Valborg. Det känns som att Valborg var superviktigt när man var så där 17 år. Då tillbringade jag Valborg på en stenstrand i krokarna av Slite, vi grillade korv och jag tappade min mobil, som någon gick på så att skalet krossades. Men det var ju en Nokia 3210, så den överlevde. I dag känns Valborg som en vanlig sketen lördagkväll. En lördagkväll som jag kan tänka mig ägna åt Bubbleshooter. 

I bland kan jag inte låta bli och undra, varför har jag en blogg?! Hur många läser den?! En gång i tiden då inte var och varannan kotte hade en blogg, så hade jag rätt många läsare, iaf om man jämför med i dag. Vad är det för behov vi har att ösa ut vårt personliga liv så att hela omvärlden kan läsa. Om dom vill. Sen om folk gör det är en annan femma. 

Nå väl. Jag tänker, öser och filosoferar. Kanske mer för min egen skull en för andras. 

I går befann jag mig på två konserter. Två fina, superbra, peppiga konserter.

Emil Jensen Han var bra, som vanligt. Räknade ut att detta blev min sjunde konsert med honom.  Dock tycker jag att det var lite trist att han spelade så få gamla låtar och så mycket nytt. Men texterna var grymma. Nästan det bästa under dessa 2,5 timmar.  Den bästa konserten med Jensen var helt klart den i växthuset på Stenugnsbageriet i Socknen förra sommaren. En helt akustisk konsert, det var Emil och en gitarr. Punkt. 

Det var intimt, och fint och det kännes som att han spelade bara för mig. Sen att det satt 80 andra och kände samma sak är ju en annan femma. I går var det band, massor med folk i publiken, värsta scneljuset och känslan av total närhet infann sig inte helt.  Men jag fick höra de låtar jag ville höra. Så det är bra.

Sanna Carlstedt. Det är drag i den kvinnan och man kan inte påstå att hon ens är i närheten av att vara stel när hon är på scen. Jag blev glad. En intimare spellokal. Det kändes som ett bra avslut på fredagen. Å enligt henne kommer jag bli vänsterns nästa partiledare... Så att ni vet. 

Det går knappt att jämföra dessa två konserter, som var totaltheltjätteolika. Men man kan väl säga så här. Emil kändes som en en bra utekväll på krogen, Sanna kändes som en efterfest med drag i.