Yes. Allt känns som en dröm. Samtidigt så normalt. Det var kulturnatt i går, träffade massor av vänner, gamla och nya skolkamrater och jag undrade om jag verkligen var där på riktigt. Och i morse när jag vaknade, kissnödig som fan men orkade inte slå upp ögonen. Och att röra mig och gå upp och kissa fanns inte ens i min fantasi. Så funderade jag på vad jag hade gjort i går. Om jag hade drömt eller ej. När jag väl slog upp ögonen upptäckte jag att jag låg hemma i min säng i Villan. Nej, jag hade inte drömt. Jag hade träffat alla dessa underbara människor som finns i mitt liv.

I morron far jag till Kalmar igen. Två veckor till. Sen är jag back.