Coola människor gör saker tillsammans.

Det var för en vecka sen som jag hoppade runt i lägenheten. Packade och funderade på vad jag kan tänkas ha glömt. Målet för resa var Stockholm och Presentprojektet.  

Nu återstår bara arbetet att få ett av mina jobb att ta hit utställningen och sen ge mig lite jobb i den. 

Men vad gjorde vi då. Under en helg på en kursgård som mer liknade ett slott?!

Jo, vi satt i mindre grupper och kom fram till lösningar. Lösningar på problem.

Så att världen om 10 år är lite bättre än vad den är i dag.  

Mina gangsters 

Det är sprotlov. Och i onsdags var vi på teater med några av  våra små liv. Den var fett rolig, sa en av våra tjejer. De har princip aldrig sett en teaterföreställning! kris och katastrof säger min inre Kulturtant. 

Dubbeljobbat

Dubeljobb och trippeljobb som vanligt. Det krisade i början av veckan på Jobb Nr3. Sjuk personal och sportlovsverksta ger mig pengar, så egentligen är det väl bara att tacka och ta emot. Så tre dagar blir det i Verkstan för mig denna vecka + en visning.

Så man kan säga att det händer saker i mitt liv iaf.

Det är full rulle hela tiden. 

Ojoj.

Nu sitter jag här, galet tidigt. Vaknade starx innan sju helt av mig själv. 

Eller nja, det var nog snoret i näsan som gjorde att jag vaknade. Ett kilo utsnytet snor senare sitter jag är.

Denna vecka har jag växlat mellan hopp och förtvivlan. Främst gällande mina nya teaterelever från Förorten. De är snackiga, har svårt att lyssna och efter  en mindre uppläxning så trodde jag att några skulle gå. För om de inte kunde skärpa till sig, lyssna så visste de var dörren fanns. Men icke, bara en. De andra stannade kvar.

Och på tåget hem undrade vi vad det kan bero på. Beror det på att vi tror på dem, hur ofta får de höra de i skolan?! eller i livet i allmänhet?! Men de är verkligen grymma, de kan massor av saker.

Vi har nu kickat i gång 3 grupper av 5 planerade. Vi har tre elever som är med i två grupper.  Och de tre har vi nästan varit på mest, gällande tider och att de måste lyssna på oss. Men uppenbarligen gillar de det som vi håller på med.

I går hade vi första lektionen med en tjejgrupp med lite yngre elever. Så himla fina, när vi var klara fick jag och Maria var sin kram av alla å sa Vi ses nästa vecka!

Sånt gör en glad i hjärtat. 

Sen ytterligare en sak som gör att jag ligger på peppkontot är tisdagens föreläsning och mötet med Hillvi Wahl. Vilken kvinna! Hon gjorde mig helt klart glad, och jag tror att jag och Maria gjorde henne lite glad oxå, om man ska döma av hennes blogg iaf.

Åsså har vi helgen. 

En helg fylld av goa människor.

Nu ska vi förändra världen!

Helt klart en peppvecka. Det är bara den lilla detaljen att min röst låter som Janis Joplins, å vist det är kanske sexigt i säg... Men det är aningens jobbigt att prata. 

I dag är det tisdag.

Då brukar jag ha körrep. 

Men inte i dag. För i dag var jag arrangör av Hillevi Walh.

Å attans vilken härligt människa. En cool kvinna. En energigivare. 

Me sånt åt folket.

Tror jag kan leva på denna dos till helgen då jag kommer få en ny.

Då är det andra träffen med Utställnings projektet present. 

Är förkyld.

Vaknade med halsont i lördags. 

Nu har jag kommit till stadiet då jag kan snyta ut ett halv kilo gröngultsnor. Äckligt kan man tycke om man vill. Eller fascinerande om man tycker att det är roligare. Jag väljer det senare, jag ställer samma fråga till mig själv varje gång jag är förkyld. Vart kommer allt sno ifrån?! Men nog om snor.

Vintern är tillbaka. 

Jag känner mig lurad. Grundlurad på våren som nästan var här.

För en vecka sen lyste solen och det var bara grusiga snöhögar kvar. Barmark med en och annan isfläck. Nu är det snö igen. Vitt vitt vitt. Dock ganska snyggt. 

Men det är vår jag vill ha. Tids nog som det heter. Men tålamod är inte min bäste vän. 

Jobb igen.

Denna gång ang. SVT.s Uppdrag Granskning och deras program och unga svenskar som åker till Norge och jobbar.  För dig som inte sett detta program finns det här.

Och de jobbar, iaf ibland. Många är anställda via ett bemanningsföretag, som i bland ger dessa personer jobb. Skitjobb. Jobb som norrmännen inte vill ha. Många bor via en förening som skrapar hem storkovan genom att hyra ut lägenheter som de själva hyr relativt billigt via rivningskontrakt. Den lägenhet som SVT filmade var rena rama misären med kackerlackor  som husdjur.

Men jag undrar, varför åker man dit?! Lockar det att bo 15 pers i samma lya (där husdjur ingår i hyran), lockar det att gå till Bemanningsföretaget och sitta i kö för ev ett jobb för dagen. Får du inget jobb får du iaf ett kola som plåster på såren. 

Ingen av dessa unga människor som sticker till Norge, bor och jobbar under dessa ganska miserabla förhållanden skulle aldrig acceptera samma förhållande gällande boende och arbete i Sverige. Aldrig. Men till Norge kan de åka för skitjobb. Jobb som norrmännen skrattar åt. Arbetsförhållanden som norrmännen skrattar åt. Liv som norrmännen skrattar åt. Och hånar.  Det finns skitjobb i Sverige med, bemanningsföretag och liknande, men de jobben ratas av svenskar. Så då sticker de till Norge i stället och tar liknande skitjobb.

Varför?! Kanske för att det är lite coolare.

Eller så är det den gamla drömmen. Samma dröm som med Amerika. 

Jag försvarar inte dessa människor som utnyttjar unga arbetslösa svenskar. Verkligen inte, de borde få en snigel på ögat som Sveriges Radio en gång sa gällande tevelicensen om någon mins. Men jag tycker att det borde avskräcka, att flytta hem att skita i allt ihop. Att känslan av att känna sig utnyttjad och utan rättigheter borde vara starkare. Men tydligen inte.

Om det hade varit jag. Om jag hade åkt till Oslo, hyrt av nämnda förening, bott med 15 pers och x antal kackerlackor. Jag hade stuckit efter en månad. Jag hade flyttat hem och letat tag i ett skitjobb här i så fall. 

Som sagt. Jag undrar mest varför. 

Jobb. Jobb. Jobb.

Denna blogg har handlat mycket om jobb, om att ha ett jobb, om att samla på jobb, om att vilja ha ett annat jobb.

Läste helagotland.se  nu här på morgonen, ja det gäller ju och hänga med vad som händer på min kära ö. Hittade detta, om just vas 3. Och Fas 3 är som en dålig mardröm. Som Fas 3.are har du skyldigheter, men knappt några rättigheter.  Du jobbar, men du är inte anställd. Du har betalt, men inte lön.  Kvinnorna i artikeln trivs på sin placering, med arbetskamrater och med arbetsuppgifterna. Det är SYSTEMET som är fel.

Jag har en vän som har haft praktik på en arbetsplats där just många Fas 3.are hamnar. Arbetsplatsen går runt på praktikanter och Fas 3.are De arbetar heltid under en period men utan chans till anställning. Praktik ska kunna leda till jobb säges det, men min erfarenhet (läs de vänner jag har som varit runt i praktiksvängen) är att det inte har lätt någon stans. Förutom att du kan skriva upp en praktikplats i ditt CV och detta kan då ge lite arbetslivserfarenhet. Och som 19-åring kan det nog vara toppen, framförallt om du inte haft något sommarjobb eller dylikt innan. Men efter tredje praktiken kan det nog vara lite surt, då du vet att det inte leder vidare. Du jobbar för samma pengar som du haft innan. Och det är ingen vidare bra morot. 

Och det är här någon stans som jag  undrar  hur ekvationen går i hop. Många av det arbetsgivare som tar emot praktikanter från Arbetsförmedlingen mm mm har uppenbarligen behov av en extra person som utför ett vist arbete. Men varför kan det då inte leda vidare till en timanställning eller ett fast jobb?! Finns inte pengarna hos arbetsgivaren för att anställa? En hel del arbetsplatser sätter i system att ta emot praktikanter, och det måste ju bara var jobbigt och lära nya personer arbetsuppgifterna, eller?!  Det kanske bara är jag som tycker så.

Själv tackar jag min lyckliga stjärna för att jag inte vandrat runt i det där praktikträsket.  

Jag har ett otroligt behov av skäms-teve. Ni vet sånna teveprogram där man nästan måste titta bort mellan varven för att det är lite för pinsamt.

Bonde söker fru har har helt klart skämstevestatus.

Andra fina program där skämskudden åker fram är Sommar i Sverige, Skånefruar och Restaurang i vårt vardagsrum ( jag har inte sett allt men, det det sista programmet var skämskudden framme väldigt mycket)

Men jag undrar vad det är i Skäms-teve som lockar. 

Eller ja, jag gillar det och det räcker. 

Presentprojektets andra träff.

Tjoho. Jag är pepp. Jävligt pepp. Även om hela konkabalongen är flyttad  från Gotland till en kursgård i Stockholm, något som jag tyckte så här om Vad ska det vara bra för. Men jag är glad så länge vi inte är på typ Vildmarkshotellet i Kolis. 

Fick ett preliminärt schema i går. Vi ska ha fest på lördagskvällen. Fest med presenttema (så klart) och utklädnad uppmanas. Om jag ska vara utklädd vill jag vara tiger, för vem vill inte ha en stor mjukistiger i present?! Jag skulle bli asglad om jag fick en sån. 

Vi ska även få texter ang våra problem som utställningen bygger på. Å, jag vill ha texterna nu. Ska bli otroligt spännande att läsa måste jag säga.