Hur mycket snor får plats i en människas näsa egentligen. 

Hur mycket som helst verkar det som. Jag blir galen. Det tar lixom aldrig slut.

Men nå väl.

Nu säger jag adjö till mina 46 betalda och 9 obetalda arbetstimmar denna vecka. 

Och hej till nya betalda och obetalda arbetstimmar denna vecka. Och hej till mängder med snor. Jag skyller allt på alla barn jag har träffat de senaste sju dagarna. De är deras fel att jag är förkyld. Men det är lugnt, jag tar hand om mig, jag äter och sover och pussar på katten. Snart är jag alldeles oföryld.

Med mensvärken från helvetet beger jag mig till jobbet.

Ute är det snömodd, grått och töväder. 

Och jag är inte pigg. Sixten har hålt mig vaken sen ca sex snåret i morse, då tyckte han att vi skulle gosa. Han låg i sängen uppe vid ansiktet till min klocka ringde vid halv åtta. Han skuttade ner för att sedan skutta upp igen och lägga sig på samma fläck som tidigare i morse.

Hur som haver. 

Myran för sista gången denna vecka. Sen ut till Hotellet och andra/nya barn.

I morgon samma sak. Fast då bara Hotellet hela dagen. 

Japp. 

Ytterligare en Myran och Disco-dag är slut.

Åkte direkt från museet ut till Hotellet, han med 30 mins "kontorstid" i snön. Ringde lite samtal fram och tillbaka. Prio ett ljust nu är kläder till 8.e mars.

Men Discotjejen var det. 

På hotellet i går fanns det 20 barn. Jag och Erika letade verkligen efter barn. Men det var barnen som hittade oss 6 st hade vi som mest i lekrummet. 6 st galna ungar, som begravde mig och Erika under alla gosedjuren. Och när man får en stor gorilla över sig kan man inte röra sig. Jag lovar. Jag försökte.

På dansgolvet senare på kvällen rockade vi. Med tre ungar.  Discot dog vid ca kvart över nio. Då begav vi oss till Baren och pratade med barkillar och konferensgäster. Innan hemfärd såg vi det nya OS-guldet tas. 

Ja det var inte mycket göra, men vi gjorde stora saker av det lilla som fanns.

Och jäklar vad barnen gillade oss.

Kom hem efter jobb och teaterrep.

Sixten mötte mig i dörren och ville kramas och pussas. Sen satt han på bordet och var söt medan jag lagade middag. Linsröra med ingefära. Ingefära är min nygammal favoritkrydda. När linserna var i gång och grönsakerna var instoppade i ugnen satt jag mig vid datorn för att läsa jobbmail, svara på sånt jag fått under dagen och slänga i väg andra. Sixten pep lite under tiden. Efter typ 15.e pipet kom jag på linserna.

 I sista sekund lyckades jag rädda dem små liven. Botten på kastrullen blev dock svart. Men inge bränd smak vilket jag var glad för.

Så min slutsats: Jag kan inte maila och laga mat samtidigt.  

Japp.

Om en timma bör jag bege mig ut i snön, känner mig inte jättepeppad på att gå ut. Men dock ganska peppad på att jobba.

Jag, Marre , Erik och Sixten ja oki Sixten sov mest hade spontan filmkväll i går. Vi såg Flickan bland annat. Ni vet, den var nominerad och fick ett par guldbaggar nu sist när skådis och filmeliten hade firmafest. Ärligt talat tyckte jag inte att den var så bra. Tjejen som spelade Flickan var jätteduktig, men jag kände att den röda tråden i filmen fattades och planteringar som aldrig riktigt följdes upp. Jag ser det som att filmen handlar om ensamhet och att växa upp för fort. Men det hade lätt gått att göra en novellfilm på detta tema i stället för en lång film.

Dessutom, tiden störde jag mig lite på, först i anslaget fanns ett bokmärke och jag tänkte slutet på 50-talet, sen när jag såg tapeter och kläder, mitten av 60-talet, efter att ha hört lite musik så tänkte jag oki, slutet på 60-talet början på 70-talet. När det väl gick upp för oss att det var början av 80-talet som filmen utspelade sig blev jag lite brydd. Samtidigt kändes det som att det lika gärna kunde varit nutid i en extremt retrofamilj. Ja, förutom secnerna på Tempo och bussen som flickan åkte. 

Om man ska sätta en handling i en tid som inte är nutid eller tidslös ska tiden hjälpa handlingen. Jag tyckte verkligen inte att den gjorde det. Kan oxå ha varit en tanke, att jag som publik och åskådare ska just tänka, det här kan hända när som helst.  Det var dock inte effekten på mig, jag satt och försökte klura ut när var hur detta utspelade sig. 

Som sagt, tjejen som spelar huvudrollen var duktig och det var ganska snygga bilder. Ja, det är väl de jag kan säga om filmen. Men speciellt bra tyckte jag inte att den var.

Ja.

Min första dag som Myran, Arbetets Museums maskot är till enda. Fyra dagar kvar.

Jag är lite trött. Det tär på krafterna att vara sådär tillgjort trevlig och social. Men de är roligt att vara Myran oxå, extremt roligt. Jag gillar verkligen att jobba i roll, sen kommer ju sådana saker som att jag råkar skrämma vissa. I dag blev det två st, en vuxen karl och en kille på ca ett år. 

Wii.

I dag börjar min vecka med 75% jobb.

Jag är inte van att jobba så här. Så på söndag kommer jag nog vara lite trött.

Men det är ju roliga jobb, som alltid, ja förutom när jag delar ut ballonger i Hageby.

I morse när klockan ringde vaknade jag oxå av ett märkligt ljud. 

Någon var på taket lät det som. När jag hade pallrat mig upp upptäckte jag att de skottar vårt tak och tänkte, nä, jag vill inte byta jobb med dem. Jag är helnöjd med att vara Arbetsmyra och Lekvärd.

Nu havregröt och kläder. Sen jobb.

Några sista ord innan kudden.

Till tonerna av Manu Chao

Nåväl. Söndag var det. Jag vaknade ju som sagt tidigt.

Ut i kylan, jag har glömt hur -10 grader känns i ansiktet. Jag hade inte helt fryst till is när jag kom fram till Smedjegatan.

Maria bryggde kaffe i deras aningens manuella kaffebryggare. Bryggaren har lixom gått sönder och man får inte vara dum, de går att brygga kaffe på andra sätt än med bryggare. Ett kaffefilter, kaffe, varmtvatten, en sked och några delar av bryggaren så går det.

Planering inför Ödeshög-gigget stod på agendan. Planering inför 8.e mars och för Åtvid-spelning. Vi var duktiga men fnissiga mot slitet. Åt frågan går du på leina Neijna? (läs lina och Nina på östgöska) höll vi på att bryta ihop. Denna mening hade inte med någonting att göra över huvudtaget. Men det var extremt roligt. Tror inte att någon, förutom Maria begriper det roliga. Och det gör ingenting heller.