-Sitter och dinglar med benen på Campbusbussen och känner mig som en femåring.- Sitter långt ut på vissa stolar för att slippa dingla med benen och känna sig som fem. år. - Klättrar i hyllorna i mataffären när saker står för högt upp.- Måste be om hjälp för att nå saker i mataffären när jag inte kan klättra i hyllorna.-  Står på tå när jag ska beställa i baren, för att synas lite bättre. -Klättrar på bänkar i köket för att nå saker i skåp. - Ber andra ta ner/lägga upp saker i skåp, för att slippa klättra på bänkarna i köket. 

I går vaknade jag till snö. Det gör jag i dag med. Snö Snö Snö. Den lär vara borta innan helgen... Om jag känner vädret rätt. 

I går fick jag mitt DIK-kort. Helt galet. Jag tar emot sånna kort, jag äger inte ett själv. Men jo, nu gör jag det. Jag kan gå på hur mycket museum som helst. "Synd" att alla i den här stan redan har fri entré... Kanske ska göra ett besök på Fornsalen när jag åker till Kobben över jul.  Bara för att få visa upp min fina kort...  

... var ett utryck under tiden på Borgen. Och ja, man mår som sin cykel. min Lilla Faran 3 är hos cykeldoktorn. Upptäckte att hon hade punka i måndags. I går lämnade jag in henne, hon ska dessutom få ett stöd och en dynamo. Något jag tänkt på i typ ett år, men inte kommit till skott. Själv har jag mensvärk å kurerar mig med värktabletter och vetepåse. 

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4491401

AAAA. Björn och Nesser blir som sagt inte ensam om att på den lilla kobben utanför min hemsocken.The Hives planerar att bygga både studio och bostad. Det fanns bygglov på området där The Hives vill bygga och de har tydligen köpt mark, men något nytt bygglov och ritningar finns inte. Området på Furillen är Kartviken (Karthaken) en av de bästa och lugnaste badplatser och vackert naturområde.  Jag blir trött. Mycket trött, snart stängs väl hela ön av igen, inte av militären, utan av alla kändisar som vill ha ett eget litet paradis, och du kommer bara ut på ön om du är just kändis. Eller?! Vart ska det sluta?!

Ja, satte mig på tåget snortidigt i torsdags morse. Anlände till Stockholm bara fem minuter efter utsatt tid, bra jobbat SJ. Mötte upp en av mina kursare vid ringen, sen blev vi på hoppade av Centerpartister, som tyckte att vi skulle fulla i en enkät... Så det gjorde vi, och fick varsin lågenergilampa. inte för att jag fattar varför de hoppade på hos. Iaf, vi åkte till Historiska museet (de museum som äger "våra" bildstenar. Vi fick uppgifter kring deras Vikingautställning, som tillhör en av de fasta utställningarna, den var snygg, men hysteriskt mörk. Efter en halvtimma var jag helt snurrig i huvudet och var tvungen att gå ut i foajén och få lite ljus. Efter en förmiddag i mörkrets täcken begav vi oss i väg till en av campusarna på Stockholms universitet. (där lärarprogrammet håller till bland annat. Byggnaden vi var i hette oxå Key, som på LIU)  Vi skulle vara med på ett seminarium kring museipedagogik. Jag har aldrig mött en mer förvirrad och opedagogisk människa,  bara för att man forskar och skriver avhandlingar i pedagogik behöver man inte vara pedagogisk. Fick inte ut en jota av diskussionen som följde, allt kändes bara som tomma ord, och analys av ord in i minsta detalj. Inget om praktiskt arbete och hur man sätter begrepp som medskapande i praktiken, bara vad de betyder för olika personer. För det går inte analysera sig fram till ett bra arbete, men måste prova och sätta det i verkligheten. Jag var ganska frustrerad när vi var klara där, visserligen var det inte bara jag, utan stora delar av min kurs oxå. Tog tunnelbanan in till Centralen, sprang boksavligen och köpte en sista minuten biljett hem, och sen sprang till tåget. Väl hemma halvdog jag i soffan.  

I morron, snortidigt åker jag till Stockholm med kulturpedagogiken, vi ska bland annat se en utställning på Historiska om forntiden, ska bli roligt.

Å på fredag åker jag snortidigt igen, fast då till Linkan och omtenta.

Nu sussa. Så att jag är pigg och glad imorron! 

Mjo, Snart är det vinter. Jag vill inte, kunde väl fått några fler soliga höstdagar?! 

För ett år sedan hade jag och Elin precis kommit fram till Litauen och Shaulie (staden som inte går att stava...), efter lite ledighet i Riga. Tre veckors insupande av landet och dess teaterkultur. I dag sitter jag i min och Marias tre på Fotbollsgatan. Känns märkligt att det är ett år sedan, känns som om det var nyss.  

... i handen.

Lördag.

För ett par dagar sedan såg jag en liten tjej i treårsåldern så där, när  jag cyklade ner längs södra promenaden. Den lilla tjejen kunde lika gärna kunnat vara jag, fast för 20 år sedan då... En liten lintått, med randiga polarn och pyret byxor och dragandes en svart Brio-hund. Jag hade en exakt lika dan som barn, som jag släpade med överallt. Även om tiden går framåt, så finns det vissa saker som består. Brio-hundar! och jag kunde inte låta bli att små le resten av vägen in till stan.