Baltgrått och allmänt tråkigt.

Ville helst byta liv med Sixten när jag sakta masade mig upp ur sängen. Sixten bytta plats med mig och la sig bekvämt i fotändan. 

Men. Slutet gott alting gott som det heter.

Nu är mitt humör på topp. Efter möte på museet och sen lektion med de finaste eleverna. Jäklar i min lilla låda vad duktiga de är. 

Inte nog med det. Upptäckte att LOST börjar i kväll igen, dock sent som attan, men det bryr jag mig inte om.

Om två vecka smäller det. Onsdagen den 14.e april

Då åker Teater Alter Ego till Stockholm för att spela en monolog om ätstörningar. Adressen är  Östermalms föreningsråd, sal 1, Fältöversten
Valhallavägen 148 klockan 18.30-20.30 Det kostar 50 kronor och är gratis för Anorexi-Bulimi kontakts medlemmar. 

Efter monologen finns utrymme för att ställa frågor. 

Så alla som är i Stockholm. Kom dit, vi hoppas på en riktigt bra kväll.

När Sixten flyttade in hos mig i augusti har vi utfört sängterapi. Ja, det lilla pyret har inte fått sova i sängen tidigare, och trodde inte att man fick det här heller. 

Men nu, de tar sig. Det går till och med att plocka upp honom och lägga honom i sängen, och han somnar. Och i bland hoppar han upp själv och lägger sig vid fötterna. 

För länge sedan köptes ett par jeans på JC. Ett par jeans som har använts flitigt, ofta och med kärlek. Det här även slitits flitigt, ofta och med kärlek. I dag dog jeansen, grenen sprack totalt och jag är osäker på om det verkligen går att rädda dem.

Det känns nästan lite sorgligt. De gamla trasjeansen har oxå spruckit så mycket att grenen inte håller ihop längre. Jag vill ha nya trasjeans. 

Solen lyser utan för fönstret.

Snöplättarna är påväg bort.

Sixten sover på "sin" säng. Marre sover i sin. Själv sitter jag med morgonkaffet och undrar i vilken ände jag ska börja denna dag. Det återstår att se.

Med en vidrig hosta har jag angripit dagen.

Förs med en djurättsaktion och sedan med lektion för teaterbarnen.

Nu sitter och och Marre och ser på teve. Själv är jag trött och börjar begripa att det är måndag. Ja jag var inte allt för pigg i går och min söndag bara gick upp i rök, så när jag vaknade i morse trodde jag att de var söndag. Otur för mig.

I fredags lämnade jag Norrköping, katt och lägenhet i Marres händer.

Jag satte mig på bussen mot Malmö, men fullpackad Konken, matlåda, resgodis, en bra bok och musikmaskin. I Jönköping hade jag rastlösben och träsmak. Boken tog slut i Lund och jag fick roa mig med att titta ut på de skånska åkrarna sista biten. För övrigt rekommenderar jag Svinalängorna varmt, jag begriper helt klart varför den fick Augustpriset 2006.

Iaf. Målet för bussresan var Louice och Micke, för man sätter sig inte på e dryft sju timmars bussresa för skoj skull. Men det stora målet var framfrallt deras examensfest. När jag väl var framme var kaffigasiken inte att leka med, jag hade kunnat döda för ett kopp svart kaffe kändes det som. Då är det tur att det går att lösa problemet med lite kaffe. Så när Micke lagade mat drack jag kaffe. och resten av fredakvällen bedrevs med middag och ett glas vin. På lördagen var vi uppe med tuppen för en kort visit i Danmark både för alkoholinköp och upphämtande av festgäst på Kastrup. 

Väl hemma i Sverige började festbstyren, grönsaker skulle skäras, frukt skulle bli kuber, bål skulle göras, piroger bakas, köttbullar stekas och tunnbrödrullar skulle skapas. Det blev en kanonkväll, med dans och allsång till Smaklösa, lekar och massor av gotlänningar. Ja, för det är lite lätt egendomligt att befinna sig i Skåne på en fest som dominerades av oss Gutar. I säng kom jag inte för en 05.30/06.30 beroende om man räknar sommar eller vintertid. Och nej, jag var inte jättepigg när jag begav mig till bussen och hemresan klockan 11 i morse, efter alldeles för lite sömn. Inte ens en kopp kaffe från pressan hjälpte och jag slocknade på mitt busssäte. Så jag lämnade Malmö och det Litauengröna spannmålsmagasinet vid bussterminalen, glad i magen efter intensiva timmar med fina vänner. 

Nu sitter jag här. Tillbaka i verkligheten i morron är det måndagsbarn som gäller och lite annat smått och gott.

Delar av en kommentar i ett tidigare inlägg ...förkärlek till Stångkorv Special när du var sjuk och ett normalt barn hade bett om glass.

Ja, jag var nog ett konstigt barn. Jag älskade blodpudding och fiskbullar, sånt som andra tittar på och gör en sur min åt. Men inte jag. Fast jag ville ha glass oxå är jag var sjuk, så de så. Glass från glassbilen, sånna som inte låg i en påse med miljoner andra glassar, en sån påse som jag annars fick, en sån påse som aldrig tog slut.

Men å andra sidan är det inte mitt fel att jag blev som jag blev. Jag skyller allt på föräldrarna. För har man hippi-flumföräldrar som tillverkar egen banmat, inte ger sin unge någon form av sötsak innan tre års ålder, låter barnet ligga på mage i vardagsrummet och lyssna på Koldolmar och Kalsipper kan det inte bli annat än konstiga barn som skaffar dreads i vuxenålder och äter godis även på söndagarna.