De kan jag gör några dager in i juni.

Sixtens sista natt på Fotbollsgatan, sen flyttar han till nya adressen, men till grannen. Men bara för någon natt. Sen kommer jag och alla sakerna till ettan. Å då får han flytta till sitt nya hem. Han har gått runt här och varit lite vilsen kan man säga. Inte helt fattat vad som är pågång. 

Dock kan jag nog ropa hej för Skäggetorpsprojektet. 

Förra helgen hade en av våra grupper uppspel. Å jag är stolt. Stolt över dem och stolt över oss. Vi gjorde det å det är huvusaken. 

Maj är snart slut.

Å snart lämnar jag min tre för att stoppa in mig, katten och alla böckerna i en etta. Ska bli spännande och se hur möbler från en trea ska få plats i en etta. 

Den här våren har varit en resa. 

En resa med ett förhoppningsvis lyckligt slut. Jag har träffat så mycket fina unga människor som jag i bland vill ta med hem, av olika anledningar. På söndag är den resan slut... Iaf för denna gång och om det blir någon mer gång återstår att se. MEN, Man ska inte ropa hej förrän i juni..  

Jag kan sträckan Norpan-Linkan nu iaf. Förvisso kan jag sträckan Norpan-Åtvid oxå. Men pga helt annat jobb. För det är som sagt typ de som mitt liv handlar om, jobb och Sixten.

Att sammanfatta denna vår med allt som hänt, alla människor jag mött, alla känslor som jag känt, alla skratt som jag skrattat, alla tänder som har gnisslats  eller alla Hur fan ska detta gå?! Kan inte sammanfattas med ord. Så det får bli så här i stället: