Hade mor på besök i helgen. Hon sa, Vad varmt ni har det. Så är det inte hos oss.

Nu pratar min mor om temperaturen inomhus inte ute.

Nå väl.

Jag mins min första vinter på Fotbollsgatan. Jag har underställ, raggisar, ylletröja och frös, konstant. Kåken är byggt 1965 och sen dess har man inte gjort så mycket åt fönstren. Så det drar en del där i från. Detta har det klagats på från många håll vet jag, så jag tror att det kommunala bostadsbolaget som jag är hyresgäst hos helt enkelt dragit på temperaturen den del för att hyresgästerna ska vara nöjda och glad. 

Vilket jag är, för jag gillar att kunna gå barfota.

Ja. Jag vet.

Det är inte december än. Men 1.a advent har passerat så nu får man köpa julklappar och dricka hur mycket glögg man vill.  

Jag har köpt klappar vid två tillfällen och glöggat vid tre. Hittills.

Jag  en en sån där som vägrar dricka glögg eller köpa julklappar innan 1.a advent.

För gör man det förtidigt hinner man ju tröttna på hela julgrejen och resten av december blir inte så mysig som den kan bli.

9.00 

Arbetsdagen börjar. På kontoret med vita snickarbyxor, tomteluva och röd tröja. I en liten blå bli beger vi oss ut på E4.an Målet är Orminge Centrum och ansiktsmålning. Kalla pizzabitar till lunch på vägen, jag har för övrigt haft  pizza-diet sen i torsdags... Ja, tre timmars ansiktsmålning avlöpte smärtfritt, några tigrar, ganska många fjärilar och en och annan katt målades. Vi hade även musikunderhållning, av tre medelålders damer i förda blå paljettklänningar. Lätt patetiskt måste jag säga, men för utstrålning fick de högsta poäng, jädrar i min lilla låda. 

Det blev burgare till middag i Nyköping.

17.25

Var vi åter i stan och på plats på kontoret. Bara för att packa på oss flera lager kläder. Nästa måla var Kålis och skogen. Rövarspel i -10 grader. Tjohej. Med bilen full av lyktor och ved gav vi oss ut i snön. Det var galet roligt och såg ganska tufft ut. 

23.30

Var jag äntligen hemma, efter 14 timmar på jobb. 

Nu hänger mina kläder på balkongen och vädras (läs är översnöade.)

Men nog ska det sluta att lukta skogsbrand efter några dagar där iaf. 

Nä. Inte direkt. I dag är det synd om mig!

Jag har feber, mår illa och har ont i kroppen. Stoppat i min två värktabletter men kan ju inte påstå att jag är piggare för de. Fick helt enkelt ringa till min chef och meddela att ingen Maja kan jobba i dag. Det är dumt att utmana ödet. Jag ska nämligen jobba 14 timmar i morron + att jag sak få besök av mor. Hellre stanna i soffan i dag än i morron säger jag.

Ja.

Snö ute. Och blåst. 

Jag kommer i håg en dag, måste varit så här års, när jag bodde ute på Marieborg.

Jag skulle cykla in till stan. Ute blåste det halv storm, det var galet halt + att det snöade. Att jag tog cykeln var ju ganska korkat kan man tycka. Men jag hade inte tid att vänta på bussen, så jag satte mig på Lilla Faran 1 och trampade. Halvägs rann snoret, jag skrek av ilska och tårarna sprutade. Inne i stan (jag kom in, helt otroligt) ställde jag cykeln bakom ett plank. Där fick den stå i tre dagar. 

Teater Alter Egos replokal ligger granne med Kristdemokraternas partilokal.

På deras dörr hänger en vit lapp med  deras lilla partiblomma och texten Kristdemokraterna. Sen i september månad har det stått Anti skrivet med bläck framför Kristdemokraterna.  AntiKristdemokraterna.

 Så alltså, man kan ju undra, varför har ingen bytt ut lappen?! Har KD humor?!  Har det inte uppmärksammat att  de har bytt namn?! eller är de aldrig i lokalen?!

Sista frågan kan jag svara på, jo de är i lokalen. Vi fick beviset i dag. 

Det kom röster från deras dörr. Så jag misstänker att de hade möte.

Den som säger att den inte händer något på Gotland har fel. Vilket betyder att jag lärt mig något nytt i dag, det händer saker på kobben... Det brinner. Lite var stans.

Både i Sproge men även i Rute, vägg i vägg där jag är uppvuxen. 

Ja, det är alltså i Rute, Sproge ligger inte vägg i vägg utan jättelångt bort.

Nåväl, i Rute brann det hos mina föräldrars grannar.

Deras garage brann ner. Poff och borta.

Mutter.

Jag har blivit mörkrädd ganska många gånger den här hösten. Det är moderaternas Sverige jobbar politik, det är dokumentärer om ur mycket ätbar mat som kastas på soptippen pga utseende eller datumstämplar. 

Kvällens ilska väcktes av denna dokumentär  Min bebis är en supermodell

Så nu ska inte ens bebisar får vara oskuldsfulla  längre utan in i det hårda samhället redan vid 5 månaders ålder. Mutter Mutter.

Och sen denna. Paulo pratar om feminism. 

Han är militant  motståndare till feminism men militant för jämställdhet. Ekvationen går inte ihop någon stans. Och han borde få en bok i feminism i julklapp.

En boxboll i vardagsrummet. Ja tack!

Men som en klok person sa. Ilskan och irritationen är bränslet för att vilja förändra. Världen är skruvad och många stolpskott finns det.

Men tillsammans kan vi vrida den rätt igen.