Ja. 13.e december. Lucia. På Fejja är varannan statusuppdatering om något litet lussetåg eller artiklar från DN  om killar som blivit framröstade som Lucia men som inte får av skolan.

Alla små barns dröm är att få stå med levande ljus i hår. Själva står de med kliande glitterkrona med glappande batteriljus.  

Å den som har tur, om man är tjej alltså får en dag ha en krona med levande ljus och stå där längst fram och stråla. Men allvarligt, varför vill folk vara Lucia?!  Det är ju ren och skär tortyr. Med en krona som inte passar ett enda huvud, stearin som sakta men säkert rinner ner i pannan, har man tur så blir det bara en stearinklump i håret som för visso gör ont att ta bort. Men det är ju efter själva tåget så då kan man ju skrika. 

När jag var 14 år stod jag där i mitt blonda hår och strålade. Jag hade extrem tur, ljusen började inte rinna förrän de skulle blåsas ut. Kronan var som sagt ett tortyrredskap utan dess lika. Mamma satte sånna där små kuddar som finns i cykelhjälmar för att den över huvudtaget skulle gå att ha på sig. Så vitt jag vet sitter de fortfarande kvar med häftmassa i Rute församlings Luciakrona. Alla stackars Lucior efter mig har nog insett varför de hamnat där en gång i tiden. Ett år senare gick jag i nian och jag kandiderade inte ens till Luciavalet. Jag hade varit med om det en gång och nej, aldrig mer. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu. Sähär typ dryga veckan efter så måste jag få ut lite tankar i text. Men jämna mellanrum så blossar diskussionen upp. Jag syftar nu på att Zara Larsson gick ut och sa att hon vad nöjd över att hon gått upp i vikt och att lite celluliter har vä...

Efter att ha sett denna veckas avsnitt av Kobra som behandlar mens i konsten fick jag inspiration att dela med mig av mitt mensliv.   Mitt förhållande till mens är aningens komplicerat. Vi har levt ihop i typ 17 år, eller ja, om vi ska vara petno...

  Jag börjar bli smått allergisk mot ordet hälsa. Men vad betyder det, egentligen. Jag gjorde ett litet försök att slå upp hälsa och kan konstatera att det verkar vara ett ord som är svårt att definiera. Och jag har märkt att den stora massan inte ...

I går, fredag såg jag första avsnittet av Fittstim-Min kamp, sedan dess har jag inte helt slutat tänka på programmet, eller dig. Känner att det är en del jag behöver säga. Men hur? Så jag gör så här i. För en del av mig blir så jävla arg, en annan de...

  Sitter och ser på Nyhetsmorgon som i dag enbart handlar om Filippinerna och tyfonen som drog fram där för en vecka sedan. Landet är i kaos, bilderna som visas är hemska, byra, städer, samhällen som bara är borta, sönderblåsta. Just nu pågor ett e...