I går, fredag såg jag första avsnittet av Fittstim-Min kamp, sedan dess har jag inte helt slutat tänka på programmet, eller dig. Känner att det är en del jag behöver säga. Men hur? Så jag gör så här i. För en del av mig blir så jävla arg, en annan del blir rädd och ytterligare en sida tycker att vissa frågor är rätt intressanta  att lyfta.

Hej Belinda

Du känner inte mig och du kommer förmodligen aldrig läsa detta heller. Men jag skriver iaf. 
Jag förstår att det varit lite hett om öronen de senaste dagarna efter det första programmet av Fittstim- Min kamp. För programmet har helt klart fått fart på en diskussion, mitt FB-flöde har iaf handlat om typ en sak, nämligen programmet.

Jag fick mitt feministiska uppvaknande när jag var 14 år. Eller egentligen hade jag fått det långt tidigare, det feministiska uppvaknandet alltså, när jag var så där 9 år. Men jag fick ett ord för de jag upplevde, kände och tyckte. Om de som var så fruktansvärt fel. Att killarna fick ta större plats, hade fördelar, helt enkelt behandlades på ett helt annat sätt. Jag ska ta ett exempel, när jag gick i tvåan placerade vår lärare oss snälla flickor bredvid en stökig pojke. Jag hade tur, jag satt i regel bredvid två pojkar som var lugna som lamm. Men för andra var det värre. Det blev ingen större ordning i klassen, även om vi snälla flickor skulle hjälpa till att få ordning på de stökigare pojkarna. Även om det inte gav någon effekt så fortsatt vår lärare. Å jag blev argare och argare. Men var tyst. Som 14-åring fick jag som sagt ett ord och jag började se mer strukturella problem i samhället. Många år senare läste jag Fittstim, jag vet inte varför jag inte hade läst den tidigare, men det blev väl aldrig så. Jag mins när jag satt på tåget mellan Arvika och Stockholm och läste. Jag kände mig så cool, att jag var en av dem som inte var lurad av det patriarkala systemet. Att jag var en av alla dem som genomskådat hela systemet. En av alla dem som skulle kämpa och aldrig skulle sluta kämpa. Du Belinda, var en av alla dem som gav mig ett språk, ett nytt språk att använda i diskussioner och möten med människor som inte helt förstår problematiken som finns i det samhälle som vi lever i. Som den gången jag diskuterade feminism och kvinnors rättigheter en natt i Klaipeda, Litauen med en kille. Ja, vi nådde aldrig riktigt fram till varandra och jag har nog aldrig varit så arg i hela mitt liv. Någonsin. Jag ser mig själv som en del av den tredje vågens feminism. Och jag är inte ensam, vi är rätt många, som läste Fittstim och fick ord. Ord som jag kunde använda i diskussionen i Klaipeda. Men det även de som gör att jag blir lite besviken av programmet, för jag trodde på dig, att du aldrig skulle sluta kämpa men i stället började du tvivla. För de är iaf den bild jag får hemma i tevesoffan (eller ja, i sängen eftersom jag såg programmet på play.)

Om feminismen spårat ur? Nä, den har inte de. Men, feminismen är nog splittrad. Det finns frågor som är extremt viktiga för vissa och helt oviktiga för andra. Det finns frågor som jag anser inte bör ingå i den feministiska kampen men som är sjukt viktiga för andra. Men så länge vi inte glömmer fort de viktigaste; att vi ska mot en bättre, mer jämlik värd. För jag blir jävligt trött på denna världen ibland. Trött på att bli mentalt klappad på huvudet av vissa män. Som i torsdags, jag åkte tåg mellan Norrköping och Stockholm. Jag åker rätt mycket tåg, framförallt den sträckan. Denna gång hade jag köpt min resa med SJ-prio poäng och fick då automatiskt en reserverad plats. När jag steg på i Norrköping satt inte speciellt många i vagnen, alla satt runt de platser som jag hade bokat. Så jag satte mig på en annan plats för att vara lite mer i fred. Tanken var givetvis att jag flyttar på mig om någon kommer och ska sitta på den plats jag har. I Nyköping är det rätt många som går på och i Nyköping klev en man 55+, tittar på mig, sätter sig på sätet bredvid och säger; Jasså, det är dubbelbokat. Nä, sa jag. Alla satt runt de platserna där jag ska sitta, så jag satte mig här.  Jag hinner inte längre innan mannen säger; Men du får ju flytta på dig om nån kommer och ska ha den här platsen. Självklart svarar jag. Inuti blev jag rätt irriterad, för om jag hade haft snopp och var typ 10 år äldre hade denna tillrättavisning aldrig yttrats. Jag tro inte att det var denna mans mening att klappa mig på huvudet med sina ord, men han gjorde det. Helt säkert omedvetet. Och de är ett problem. Att kvinnor ska finna sig i att bli tilltalade på ett annat sätt. Jag möter detta i princip varje dag och det gör mig heligt förbannad. Och helt ärligt Belinda, så tror jag att detta gör dig också heligt förbannad, även om det gått många år sedan du var redaktör och skribent för Fittstim.

Till frågan om hen, jag tycker att hen är världens bästa ord. Det handlar inte om att ta bort han och hon, att göra alla könlösa och att alla ska vara en enda stor lycklig henfamilj. Iaf inte för mig. Nej, det handlar om att få ett nytt ord i språket, ett nytt ord som behövs. För, vi vill mer än gärna könsbestämma saker, personer, allt. Tillexempel, om vi pratar om en polis, en lastbilschaufför, en politiker, chef, läkare, sköldpadda, guldfisk osv. Säger många automatiskt han, men det finns kvinnliga poliser, läkare, lastbilschaufförer, politiker och chefer. Sköldpaddor och fiskar också för den delen. För några år sedan läste jag Egalias döttrar, även de var en ögonöppnare, jag hade under en längre tid stört mig på ordet man som i I dag ska man gå och handla, eller som i Man mår ju ganska bra när man är ledig. För vem fan är man? I dessa fall är det förmodligen jag om det är jag som säger dessa fraser. Så varför säger vi då man när en menar sig själv. Vi har ett väldig patriarkalt språk, de insåg jag efter att ha läst Egalias Döttrar.  Jag tror att med hjälp av pronomen som hen kan vi skapa en bättre värld, en öppnare värld, en värld om som inte sätter män och man på första trappsteget och att kvinnor kommer i andra hand, bland annat.

Sen till ditt tvivel, ja, alla människor tvivlar väl någon gång i sitt liv på det en tror på. Men är det rätt väg att gå att tvivla i teve, gör de feminismen en tjänst? Eller blir det ytterligare en sådan grej som spär på fördomen om att feminister är radikala manshatare som vägar bära bh och raka sig under armarna? Oki, jag stämmar kanske in i det där med att jag inte har bh och jag rakar mig inte heller speciellt ofta under armarna heller för den delen. Men för mig handlar det inte bara om orakade armhålor. Det handlar om mer, det handlar om något större.

Det finns många stora problem i vår värld som har med normer och strukturer att göra, normer och strukturer är något som hela tiden skapas och omskapas och vi är alla med och skapar detta. Det är därför feminismen är så sjukt jävla viktig. För vi kan göra skillnad. Minns du ta håret tillbaka kampanjen? Som snurrade på Facebook i samband med att Loreen vann Mellon för några år sedan, en kvinna (med orakad armhåla) sträckte upp sin arm av glädje och detta fastnade på bild i en kvällstidning. Denna kvinna fick höra extrema ord, om hur äcklig hon var som inte rakade sig. Reaktionen blev att många kvinnor och en del män postade bilder på sina armhålor på Facebook i sympati och protest. För några dagar sedan såg jag en annan länk i mitt Facebookflöde, det handlade om en dockusåpa, skitsamma vilken. En tjej hade legat med en kille, killen blev sedan kallad king i socialamedier, tjejen blev kallad hora. Jag blir så arg, varför pågår detta 2014? Kvinnor som försökte att problematisera detta i kommentatorsfältet blev kallade feministäckel. Det är inte oki, det måste du hålla med om Belinda. Kvinnor ska inte behöva vänja sig vid att bli kallade kränkande saker, för det känns som att det är där vi är. Det är därför kampen behövs, mer än någon sin.

Ja, det sägs att vi lever i ett av världens mest jämställda länder, men nä, jag är ledsen världen. Jag upplever inte att Sverige är ett av världens mest jämställda länder och jag tänker fan inte vara tacksam för att många anser att det är ett av världens mest jämställda länder. För kampen tar inte slut, den har bara börjat.

Jag tror att jag slutar där, med en rad av Röda Bönor När ingen talar maktspråk då finns det hopp. Och jag hoppas för mitt liv att jag aldrig kommer att börja tvivla och ifrågasätta min egen kamp.

 

Anneli

19 januari 2014 09:47

Hej Maja, såg också programmet om "fittstim". Jag håller med dig, faktiskt i allt, men vill kommentera ett par saker: 1. Feminismen idag 2. Språket mot kvinnor.

1. Jag tror vi måste utöka och bredda feminismens kamp till att omfatta regnbågens kamp, dvs alla de som platsar i begreppet "hen". Detta ord har nu använts i så många sammanhang, både muntligt och medialt så det kommer in i svensk ordbok och blir därigenom vedertaget eller accepterat.
Och du har rätt i att "hen" tar bort många "man". Det finns många språk som använder likn "hen" i sitt språkbruk, finskans "hän" och engelskans " you". Många anser det vara en kvinnofälla, att kvinnan försvinner men nog är det så att kvinnor har mer makt i dessa länder än annanstans pga det neutrala ordet you eller hen. Men även i dessa länder finns mycket att göra men Sverige är INTE alls jämlikt, kolla lönerna och den därefter kommande pensionen!

2. Språket som används mot kvinnor har länge varit nedsättande, tror inte det var det före kristendomens inträdande men vet inte. När religionen kom in och medvetande gjorde skillnaderna mellan män och kvinnor blev naturligtvis religionens män rädda för den mänskliga delen som födde barnen till världen. E sådan maktövertagande kraft som detta innebär måste ju på något sätt tyglas och hållas nere.
Precis som du, fick jag vid flera tillfällen förstå att jag som flicka inte var lika mycket värd som min bror, i världen utanför hemmet. Mina föräldrar uppfostrade oss två på samma sätt, vi var lika mycket värda, ibland var jag lite mer som just flicka och för att jag tog mer plats genom den person jag var medan min bror inte tog så mycket plats pga den person han var som barn. Före skolan var det inga problem, det var jag som ledde lekarna och vi hade väldigt roligt! Utanför hemmet fick jag snabbt lära mig att jag var annorlunda än min bror, dessutom sämre än han, framförallt när vi började skolan. Jag fick inte spela fotboll på gymnastiken eller på rasterna eftersom jag var flicka. På gymnasiet där vi gick i samma skola, fick jag betyg efter hur min bror hade presterat, trots att han var ett år yngre än mig. jag fick alltså betyg utifrån mitt temperament, min bror var lugn och fick bättre betyg pga detta, sa läraren till mig! Religiöst var det likadant, att min bror fick gå till sakristian men det fick inte jag pga jag som flicka var "oren". Religiösa människor skröt alltid om min bror och att mina föräldrar var lyckliga som hade en sådan fin son osv! jag existerade oftast inte! Allt sådant sätter sin prägel på ett barn och en uppväxande ung kvinna som sedan ska fostra egna barn, hur blir det? Nåja, jag lärde mig snabbt att använda min fördel som kvinna att använda mig av verktyget mannen när det gällde vissa saker och vissa områden. Jag hade med mig en man som stod bredvid medan jag uträttade mina ärenden inom manliga yrkesområden, såsom t.ex bland bilar. På detta sätt har jag agerat själv medan försäljaren inte riktigt vet hur han ska hantera den där mannen bredvid. Det har många ggr hänt att den manlige försäljaren, t.ex, börjar prata med min man istället (numera med min son) men då har jag gått emellan och sagt att det är jag som ska köpa bilen eller vad det nu varit. Män försöker att låta bli att förhandla med kvinnor eftersom de vet att vi kan mera och att vi köper inte grisen i säcken! Framförallt jag kan gå vidare i ärendet om det behövs! Dessa män är rädda för det!
Det som jag är förvånad över är det språkbruk som blivit förhärskande bland ungdomar (och kanske funnits hos min generation men jag inget märkt eftersom männen inte talar så framför en)! Att kalla sin klasskamrat, skolkamrat, arbetskamrat osv för "hora" är i mina öron fruktansvärt kränkande! Ordet i sig är latin och betyder "timme", t.ex engelskans hour, franskans heure och spanskans hora, kommer därifrån! Att kalla en ung kvinna för timme kan jag inte förstå vad vitsen med detta är? dessutom borde alla kvinnor som drabbas av det, oftast utav personer de känner, dels polisanmäla dem, dels anmäla dem till diskrimineringsombudet (DO). Men som ungdom gör de inte detta; rädsla, kamratskap, tålmodighet, osv gör att de inte gör någon anmälan. De som blir drabbade måste på något sätt ändå markera att "jag vill inte höra dig säga detta om mig"!

Myndigheterna borde se om yrkesbenämningar och institutionsbenämningar såsom DO, JO, osv. Ta bort mannen i slutet, det behövs inte. Diskrimineringsombud och justitieombud räcker gott och väl! Vi vet vad det är för en plats! sjuksköterska kan vara sjukskötare osv. Ok det blir en maskulin ändelse men den är mer neutral än det andra.
Lärarinna har blivit lärare osv. Det fungerar. Ingen skulle säga att det har förminskat antal lärare som är kvinnliga i yrket! tvärtom!

I skolan pratar vi om det här hela tiden, sätter stopp för begreppen, tolkar och översätter dem och får eleverna att förstå hur det känns att bli utsatt för dessa begrepp. Ändå är det som om lärarna talar för döva öron. Elever som kommer till skolan använder ofta det språkbruk de hör användas hemma hos dem. Många vuxna måste kolla sitt eget språkbruk så att inte deras barn och ungdomar tar över detta.

Det är ju inte bara begreppet timme som används utan även sjukdomar, könstillhörighet, sexuell läggning, landstillhörighet osv som används flitigt som maktspråk.

Många använder sig av härskarteknik, både män och kvinnor. Detta fenomen är svårare att ändra på eftersom det är så subtilt. Men även det går att ändra ju fler som blir varse om dess teknik i omvärlden.

Det som är viktigt i sammanhanget är att så länge kvinnor får lägre lön än mannen, trots lika lång utbildningstid, så kommer kvinnor alltid att vara beroende av en försörjare, framförallt vid pensioneringen. Att inte få lika lön som männen ger en sämre pensioneringsstatus och pensioneringsgrund, framförallt nu när många skiljer sig eller männen dör i förtid av stress, osv ger detta en låg pensioneringsekonomi som gör att kvinnor i högre utsträckning måste hämta socialbidrag! Även detta en kränkning från samhällets sida då kvinnorna gjort sin medborgerliga plikt att föda barn, arbeta heltid i hela sitt vuxna liv och sedan få veta att de inte är värda samma ekonomiska tillstånd som en man! Det är här vi måste sätta in mera resurser, dvs kraft, energi och debatt!

Med vänlig hälsning
Anneli

Maja

19 januari 2014 22:09

Absolut Anneli. Vi bör nog inte bara prata feminism utan även intersektionalitet, för feminismen är bred. Jag och en vän pratade om just detta i dag, att den feministiska kampen har länge handlagt om regler, lagar och att förändra en grund. Nu är den grunden förändrad men problemen kvarstår. Nu handlar det snarare om att förändra en struktur och de jobbet är betydligt svårare och mer komplicerat, där av tror jag att kampen är splittrad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu. Sähär typ dryga veckan efter så måste jag få ut lite tankar i text. Men jämna mellanrum så blossar diskussionen upp. Jag syftar nu på att Zara Larsson gick ut och sa att hon vad nöjd över att hon gått upp i vikt och att lite celluliter har vä...

Efter att ha sett denna veckas avsnitt av Kobra som behandlar mens i konsten fick jag inspiration att dela med mig av mitt mensliv.   Mitt förhållande till mens är aningens komplicerat. Vi har levt ihop i typ 17 år, eller ja, om vi ska vara petno...

  Jag börjar bli smått allergisk mot ordet hälsa. Men vad betyder det, egentligen. Jag gjorde ett litet försök att slå upp hälsa och kan konstatera att det verkar vara ett ord som är svårt att definiera. Och jag har märkt att den stora massan inte ...

  Sitter och ser på Nyhetsmorgon som i dag enbart handlar om Filippinerna och tyfonen som drog fram där för en vecka sedan. Landet är i kaos, bilderna som visas är hemska, byra, städer, samhällen som bara är borta, sönderblåsta. Just nu pågor ett e...

Julia Skott  uttalar sig just om detta i SvD i dag. Att vi lever i ett ätstört samhälle. Åh jag kan bara hålla med, varje dag kommer jag på ett eller annat sätt i kontakt med någon form av kroppskanik, hälsohets eller matfixering. Det kan vara i lucn...