Julia Skott  uttalar sig just om detta i SvD i dag. Att vi lever i ett ätstört samhälle. Åh jag kan bara hålla med, varje dag kommer jag på ett eller annat sätt i kontakt med någon form av kroppskanik, hälsohets eller matfixering. Det kan vara i lucnhrummet på jobbet, det kan vara i väntan på ett föreläsning i skolan eller bara genom att gå ut genom dörren och se första bästa löpsedel.  I bland tror jag att vi blivit så blinda att vi inte reagerar på detta länge, det har blivit så vanligt och norlamiserat att prata om kalorier eller nyttig mat på lucnhen, precis som om det var senaste programmet av Idol, Så mycket bättre, På Spåret  eller vad en tyckte om deltävlingen i årets Mello. Ett normalt och vanligt samtal helt enkelt. 

Men nej, jag är rätt oroad över denna syn på mat och kroppar. För jag tror att den skapar massa skräp i våra tankar och att vi inte längre kan skilja vad normal är. Å defintitivt inte hitta en bra relation till sin kropp. För kroppen har blivit ett ständigt renoveringsobjekt och en ständig källa till förändring eller förbättring. Smal har lixom blivit lika med lycklig och vacker. Men jag tror inte att det går att hitta lyckan i rasade kilon, jag tror att en måste söka innefrån och att hitta sitt eget värde. För värdet sitter inte i  kilon. Åh det går att göra roligare saker med livet än att jaga kilon på vågen.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu. Sähär typ dryga veckan efter så måste jag få ut lite tankar i text. Men jämna mellanrum så blossar diskussionen upp. Jag syftar nu på att Zara Larsson gick ut och sa att hon vad nöjd över att hon gått upp i vikt och att lite celluliter har vä...

Efter att ha sett denna veckas avsnitt av Kobra som behandlar mens i konsten fick jag inspiration att dela med mig av mitt mensliv.   Mitt förhållande till mens är aningens komplicerat. Vi har levt ihop i typ 17 år, eller ja, om vi ska vara petno...

  Jag börjar bli smått allergisk mot ordet hälsa. Men vad betyder det, egentligen. Jag gjorde ett litet försök att slå upp hälsa och kan konstatera att det verkar vara ett ord som är svårt att definiera. Och jag har märkt att den stora massan inte ...

I går, fredag såg jag första avsnittet av Fittstim-Min kamp, sedan dess har jag inte helt slutat tänka på programmet, eller dig. Känner att det är en del jag behöver säga. Men hur? Så jag gör så här i. För en del av mig blir så jävla arg, en annan de...

  Sitter och ser på Nyhetsmorgon som i dag enbart handlar om Filippinerna och tyfonen som drog fram där för en vecka sedan. Landet är i kaos, bilderna som visas är hemska, byra, städer, samhällen som bara är borta, sönderblåsta. Just nu pågor ett e...