Jag är rädd för ett par saker.

Splindlar, Barn och två Annor 

Och Annorna är jag livrädd för.

Anna Skipper och Anna Anka. 

Dessa kvinnor ger mig kalla kårar.  Mardrömsfantasier jag har är att Anka kastar kycklingbrosk på mig medan Skipper  häller allt kaffe jag dricker på ett år i ett stort badkar och tvinga mig att bada i det.

Huuu. Kan ni tänker er nått värre?

Såg klippet när Skipper blev blåst i treans Blåsningen. Hon är ond, jag fick det bekräftat i det klippet. Såg ni hennes ögon? När som helst kan hon stiga in i mitt hem, kolla i mitt kylskåp och granska de tomma snusdosorna bredvid sängen.

Aldrig i livet att jag vill se dessa monster i vitögat. 

Barn är jag oxå rädd för.

Fast på ett annat sätt. Dessa kan jag se i vitögat, och till och med gilla i bland. Den rädslan har blivit bättre. Jag kan jobba med dem utan att vilja dö. Men det har gått åt mycket mod och timmar av träning. Som när jag hade praktik i Kalmar och jobbade i lekutställningen som fanns där då. Massor med små ungar, total oberäkneliga, som kunde göra vad som helst, när som helst. Jag överlevde de veckorna, och blev av med lite av paniken gällande barn.

Spindlar

Ja, de har nog rätt att leva.

Så länge de inte är i närheten av mig, eller att jag slipper se och ta i dem. 

Vet ni hur det känns att bli biten av en fågelspindel?! Som 15 getingstick eller en gaffel i handen. Jag kan iaf titta på dem ibland när jag jobbar, då är jag tvungen. Och då går det bra. Men jag skulle aldrig sticka ner handen till dem. Aldrig.

Jag läste Aftonbladet.se nu på morgonen. Jag brukar inte läsa aftonbladet.se  så jag vet inte varför jag gjorde det den här morgonen. Klicka och läs

Jag blir arg och förbannade, men samtidigt ser jag någon form av ljusglimt bakom allt. I modevärlden förespråkas ett anorektiskt ideal, framförallt i de stora modehusen. Hur i hela Halland ska unga tjejer kunna bli nöjda med sig själva, när tidningar, nätet och alla andra mediala plattformer kastar ut bilder på i deras ögon "perfekta" kroppar. När det i själva verket är på tok för smala kroppar.

Den här modellen är nu mera normalviktigt , men fortfarande smal, och verkar må bra, iaf vad som går att läs i artikeln. Hon jobbar fortfarande som modell, men på en annan agentur, de stora modehusen är förbi.

Jag tänker på programmet Top Model, den amerikanska varianten.  Där har de sagt till tjejer att de är för smala och inte tagit med de i programmet, de har pratat om olika former av ätstörningar och även gjort fotojobb på klichéer av en modell. Där fanns anorkektikern och bulimikern med som klichéer. Jag ser inte de som en kliché uppenbarligen är det sanningen. Iaf om man läser denna artikel, men även andra som jag hittat och inte minst bilder av modeller som ligger på nätet. Det blir lite dubbelmorla, även om Tyra Banks uppenbarligen vill stoppa den bilden av modeller så är det fel väg att stoppa den bland modellerna, det är agenturerna och modehusen där man borde börja. Modellerna gör ju bara som andra säger åt dem. Annars får de inga jobb.

En annan sak om jag inte begriper med modellers så kallad klädstorlek. Det finns inga normala vanliga människor som ser ut som dem. Har den längden och den vikten, deras jobb är att visa kläder som vi sen ska vilja ha. Men kläderna kommer inte sitta lika dant på oss som på dem. 

I alla postorderkataloger, typ HM räknas kläderna i storlek M. För att den potentiella köparen ska ha ett hum om hur lång en kjol eller en byxa är. Och de flesta potentiella köpare ligger på storlek M.  Varför inte visa modeller i storlek M i stället för storlek XXS.

Men till ljuspunkten i artikeln. 

Det är att den här tjejen har en agentur, som vill jobba med henne, trotts att hon inte är mager som en pinne med ben som sticker ut åt alla håll. Frågan är om de vill att hon ska bli mager igen. Eller om de tycker att hennes kropp är bra som den är, vilket den är.