Ja.

Min första dag som Myran, Arbetets Museums maskot är till enda. Fyra dagar kvar.

Jag är lite trött. Det tär på krafterna att vara sådär tillgjort trevlig och social. Men de är roligt att vara Myran oxå, extremt roligt. Jag gillar verkligen att jobba i roll, sen kommer ju sådana saker som att jag råkar skrämma vissa. I dag blev det två st, en vuxen karl och en kille på ca ett år. 

Wii.

I dag börjar min vecka med 75% jobb.

Jag är inte van att jobba så här. Så på söndag kommer jag nog vara lite trött.

Men det är ju roliga jobb, som alltid, ja förutom när jag delar ut ballonger i Hageby.

I morse när klockan ringde vaknade jag oxå av ett märkligt ljud. 

Någon var på taket lät det som. När jag hade pallrat mig upp upptäckte jag att de skottar vårt tak och tänkte, nä, jag vill inte byta jobb med dem. Jag är helnöjd med att vara Arbetsmyra och Lekvärd.

Nu havregröt och kläder. Sen jobb.

Några sista ord innan kudden.

Till tonerna av Manu Chao

Nåväl. Söndag var det. Jag vaknade ju som sagt tidigt.

Ut i kylan, jag har glömt hur -10 grader känns i ansiktet. Jag hade inte helt fryst till is när jag kom fram till Smedjegatan.

Maria bryggde kaffe i deras aningens manuella kaffebryggare. Bryggaren har lixom gått sönder och man får inte vara dum, de går att brygga kaffe på andra sätt än med bryggare. Ett kaffefilter, kaffe, varmtvatten, en sked och några delar av bryggaren så går det.

Planering inför Ödeshög-gigget stod på agendan. Planering inför 8.e mars och för Åtvid-spelning. Vi var duktiga men fnissiga mot slitet. Åt frågan går du på leina Neijna? (läs lina och Nina på östgöska) höll vi på att bryta ihop. Denna mening hade inte med någonting att göra över huvudtaget. Men det var extremt roligt. Tror inte att någon, förutom Maria begriper det roliga. Och det gör ingenting heller.

Hjälp.

Har inte sett något av detta jippo än i år. Men nu gör jag det, ser reprisen från i går.

Hjälp är rätta ordet. Läste Alex Schulmans blogg i morse, varför jag läser hans blogg är en lång historia som har med Gotland och Rute att göra. Nåväl han beklagade sig oxå över detta jippo och ställde frågan Vem har skrivit manus? Jag instämmer helt i den frågan. 

En sak kan jag inte låta bli att tänka ner jag ser på denna "fest" är, vilka låter kommer svänga på dansgolvet på Vildmarkshotellet senare i vår och under sommaren? Till vilka låtar kommer kidsen jubla när de får höra dem? 

Nå väl. Melodifestivalen är lite töntigt rolig. Jag skiter egentligen helt i deltävlingarna. Den stora festen i Globen är däremot ganska rolig. Och sen den stora finalen i Norge senare i år. Bara för att lixom.

Jaha.

Herr Snor är kvar här hemma men Unga fröken halsont har gått, i stället kom hennes släkting Farbror Hes. 

Sixten ligger och sover sött på min skrivbordsstol, det är extremt lugnt på Fotbollsgatan så här vid niosnåret en söndag. Grannarna är tysta, ingen skottar snö, Sixten sover och Marre lika så. Att jag är vaken råkar vara en bonus, vems bonus det nu är vet jag inte. Vaknade vid åtta och var kissnödig. Låg kvar ca en kvart innan jag var tvungen att gå på toa. När jag väl var uppe kunde jag lika gärna göra kaffe och börja min morgon. Lite tidigare än planerat. Ska vara hos Maria vid tolv för planering inför Ödeshögs-gigget

eller lördagsmys kanske är ett mer passande ord.

Jag har hur som helst umgåtts med Herr Snor, Fru Huvudvärk, Unga fröken Halsont och Unge gossen Hosta var med en stund oxå.

Vi har sett brittiska deckare på dvd, sett konstiga OS-grenar, som curling.

Vi käkade en mycket god middga tillsammans, klyftpotatis och linsröra. På kvällen fick vi sällskap av Marre och Erik, vi såg I taket lyser stjärnorna. 

Nu ska jag ta och kasta ut mina kära gäster.

Lägga mig och dra täcket över huvudet och hoppas stenhårt på att de inte är kvar när jag vaknar. För de har jag inte tid med.

Sixten har toksovit.

Marre tyckte att jag kunde peta lite på honom och gå ut en vända i snön med kopplet. Sixten gillar inte sitt koppel och han gillar inte trapphuset. Men han gillar snö. Okej sa jag. Satte på honom kopplet och gick ut. Han tyckte de var rätt roligt i ca 30 sekunder, sen började han frysa. Å så fick han syn på en hund. Huva. Jag tog Sixten under armen och gick in. Men trapphusen var läskigare än vanligt, eftersom vi inte var själva där. En granne var oxå på väg in. Stackars Sixten. Men nu är han vaken iaf.

Jag är kvinna med beslutsångest och jag är kvinnan med framtidspanik.

Men jag tycker att jag lär mig hantera mina små handikapp allt bättre med tiden. Just nu känns framtiden ganska ljus. Jag har ett jobb över sommaren, ett jobb som jag verkligen vill ha. Jag har jobb hela nästa vecka, en halvtid på ena jobbet och timmar på det andra jobbet. Min lön som kommer i mars kommer se rätt fin ut.

Synd bara att det inte ska betalas någon el då... eller att CSN vill ha tillbaka sina pengar då. I stället för nu.

Teater Alter Ego rullar, vi har en spelning inbokad i Ödeshög och en i Stockholm. Vi har gigget på Internationella Kvinnodagen och haft möte med en ny uppdragsgivare där ett forumspel ska jobbas fram som ska spelas i v 17.