Med en vidrig hosta har jag angripit dagen.

Förs med en djurättsaktion och sedan med lektion för teaterbarnen.

Nu sitter och och Marre och ser på teve. Själv är jag trött och börjar begripa att det är måndag. Ja jag var inte allt för pigg i går och min söndag bara gick upp i rök, så när jag vaknade i morse trodde jag att de var söndag. Otur för mig.

I fredags lämnade jag Norrköping, katt och lägenhet i Marres händer.

Jag satte mig på bussen mot Malmö, men fullpackad Konken, matlåda, resgodis, en bra bok och musikmaskin. I Jönköping hade jag rastlösben och träsmak. Boken tog slut i Lund och jag fick roa mig med att titta ut på de skånska åkrarna sista biten. För övrigt rekommenderar jag Svinalängorna varmt, jag begriper helt klart varför den fick Augustpriset 2006.

Iaf. Målet för bussresan var Louice och Micke, för man sätter sig inte på e dryft sju timmars bussresa för skoj skull. Men det stora målet var framfrallt deras examensfest. När jag väl var framme var kaffigasiken inte att leka med, jag hade kunnat döda för ett kopp svart kaffe kändes det som. Då är det tur att det går att lösa problemet med lite kaffe. Så när Micke lagade mat drack jag kaffe. och resten av fredakvällen bedrevs med middag och ett glas vin. På lördagen var vi uppe med tuppen för en kort visit i Danmark både för alkoholinköp och upphämtande av festgäst på Kastrup. 

Väl hemma i Sverige började festbstyren, grönsaker skulle skäras, frukt skulle bli kuber, bål skulle göras, piroger bakas, köttbullar stekas och tunnbrödrullar skulle skapas. Det blev en kanonkväll, med dans och allsång till Smaklösa, lekar och massor av gotlänningar. Ja, för det är lite lätt egendomligt att befinna sig i Skåne på en fest som dominerades av oss Gutar. I säng kom jag inte för en 05.30/06.30 beroende om man räknar sommar eller vintertid. Och nej, jag var inte jättepigg när jag begav mig till bussen och hemresan klockan 11 i morse, efter alldeles för lite sömn. Inte ens en kopp kaffe från pressan hjälpte och jag slocknade på mitt busssäte. Så jag lämnade Malmö och det Litauengröna spannmålsmagasinet vid bussterminalen, glad i magen efter intensiva timmar med fina vänner. 

Nu sitter jag här. Tillbaka i verkligheten i morron är det måndagsbarn som gäller och lite annat smått och gott.

Delar av en kommentar i ett tidigare inlägg ...förkärlek till Stångkorv Special när du var sjuk och ett normalt barn hade bett om glass.

Ja, jag var nog ett konstigt barn. Jag älskade blodpudding och fiskbullar, sånt som andra tittar på och gör en sur min åt. Men inte jag. Fast jag ville ha glass oxå är jag var sjuk, så de så. Glass från glassbilen, sånna som inte låg i en påse med miljoner andra glassar, en sån påse som jag annars fick, en sån påse som aldrig tog slut.

Men å andra sidan är det inte mitt fel att jag blev som jag blev. Jag skyller allt på föräldrarna. För har man hippi-flumföräldrar som tillverkar egen banmat, inte ger sin unge någon form av sötsak innan tre års ålder, låter barnet ligga på mage i vardagsrummet och lyssna på Koldolmar och Kalsipper kan det inte bli annat än konstiga barn som skaffar dreads i vuxenålder och äter godis även på söndagarna. 

Baltgrått.

Vart tog den där vårsolen vägen?

Snön är iaf påväg bort nu. Min stackars cykel har smält fram ur snön, fast egentilgen spelar det ingen roll. Den har fortfarande punka. Hade hoppats på att några snälla möss skulle fixa det när den var insnöad, men icke.

Men jag har sett vårtecken. Det är bra, trotts att solen (o)lyser med sin frånvaro.

Hundbajsar har kommit fram ur snön

Något grönt stack upp ur en rabatt, gissar på krokus, det var en lila prick mitt i det gröna. Gräset syns. Fåglar som flyger, det gillar Sixten att titta på.

Samtidigt känns det som att det inte spelar någon roll. Det är likförbannat Baltgrått ute och när jag kika ut genom mitt fönster ut över gården ser det ut som ett bostadsområde i Litauen. 

Jag är helt galen.

Jag löser korsord hela tiden. Så fort jag får en minut över, då plockar jag fram min allas. Det är verkligen beroendeframkallande. Som Maria sa, det är nog jag som fyller 30, minst.  

I går var jag tvungen att ställa allarmet på mobilen för att inte missa att jag skulle till kören. Helt galet. Finns det anonymakorsordsmissbrukare?!

I helgen fick jag ett stycke tidningen allas. Ni vet veckotidningen med allt från stickbeskrivningar och recept till artiklar om människor som gått igenom något tufft och i dag lever ett lyckligt liv.

Och framförallt korsord. Så i går plockade jag fram mitt exemplar av allas och skulle lösa favoritkorsordet TJUGO FRÅGOR. En av frågorna löd så här: Vem tävlade i melodifestivalen 2009 med låten "Disconncet me"? 

Genast skriver jag svaret Marie Serneholt, vilket är fullkomligt rätt svarat. Varför har jag då denna kunskap. Ja den spelas på barndiscot varje lördag. För ett år sedan hade jag stirrat på frågan och undrat, ehe, vad? Jag trodde aldrig att jag någon gång skulle få användning av denna kunskap, men det fick jag.

Vi går 9 år i grundskola och de flesta går 3 år på gymnasiet.

Det blir en jävla massa år i skolan helt enkelt och en jävla massa skolluncher. Och det roliga är att jag inte kommer i håg så mycket av lektionerna. Vist kunskap har fastnat osv. Men de mesta jag mins är maten. Det roliga är att vi funkar så, det har jag läst. Att vi har lättare att komma ihåg matminnen, där behöver vi inte ens anstränga oss.

Skolmat jag minns.

Pizzatorks- fråga mig inte vad det är, det visste jag inte då heller. Knappt mattanterna visste vad de serverade.

Kebabjärpar- Ja, någon form av järpar. Var och hur kebabben kom in i bilden fattade jag aldrig. 

Risgrynsgröt- Alla ungarnas favorit. Jag avskydde den. En klistrig, inte alltid färdigkoket vit smörja. Huuu.

Tonfiskgratäng- Något som nästan alla hatade. Och jag gillade. Ja, jag var nog ett konstigt barn. Jag mins till och med lukten och jag har för mig att det var dragon i såsen som var i.

När jag gick på folkis fick vi något som hette Trädgårdsmästargryta Den smakade barnmat och dessutom kunde jag inte lista ut vad den innehöll. Den var helt enkelt jättekonstig.

Så här några timmar efter alla andra ser jag på Körslaget. Det är reprisen från i går. En annan dansade rumpan av sig med massa barn.

Mina tankar. 

Varför är det två som inte har en kör från sin hemstad? Känns som om att produktionsbolaget ville ha med en kör från Växjö och en från kobben. Och de artister de kunde hitta  var inte födda på dessa ställen och fick dra långsökta kopplingar. Det gillar jag inte, men samtidigt är jag ju liite partisk, med tanke på att Gotland är med.

Men vad tyckte jag då?

Team Rongedal - This love (Maroon 5)

Lite lätt skrikig och tråkigt låtval. Dessutom ganska spretig. Ojämn energi på scen

Team Mojje - I gotta feeling (Black Eyed Peas)

Jag är partisk. Klart jag tycker att de är bäst. En av killarna gick på min gymnasieskola. Och en tjej kommer från hemsocknen.

Team Picasso - We built this city (Starship)

Klockrena, snyggt framförande, "en röst" jag gillar.

Team Strömstedt - God only knows (Beach boys)

Fint, men tråkigt. Väldigt tråkigt.

Team Sundblad - Wannabe (Spice Girls)

Gillar låten och energin. Dock inte solisterna som spretade.

Team Gyllenhammar - Fox on the run (Sweet)

Nja, tendens till skrikigt.

Team Moraeus - Jag såg i öster (Folkmusik) 

Gillar. Fina harmonier, bra låt och bra energi.