Mjo. I går lät jag mina elever köra ett impropass. Jag fick ont i magen av skratt kan jag ju säga. Själv älskar jag flummiga övningar som kontaktimpro, spgeleövningar, stolarna, bänken, uppvaknande....  De är härliga och göra, och vackra/intressanta som ledare att titta på. I sånna övningar ser jag vad eleverna behöver. Tysta övningar där man får se vad som händer, där man tillsist tappar tid och rum... I love. Men tappar  nog tid  och rum med improvisationer oxå... men jag är sjukt dålig på att vara rolig. och blir då blockerad. Så nästa gång kommer det nog bli mer impro... Jag har fler övningar som jag vill göra, och det är alltid roligt med gensvar hos gruppen. Har fått fint gensvar tidigare oxå.. Men inte som i går. Och jag behöver lära mig att leka mer och inte va så jävla pretto. En blandning är bra.

....Ja, tenta i dag. Klockan pep kvart i sex. Jag sätta i gång radion och stängde av klockan. Verkligen stängde av klockan. Två minuter över sju (bussen går sju) vaknade jag. Fan. Fan. Fan. Tänkte jag. Fick iväg ett panikmess till Marie, som lugnade mig... Så nu sattsar jag på nästa datum, då det är omtenta. Gaa. Jag försov mig förra gången med.Men han med bussen för att jag vaknade (oki, blev väckt i tid.) Såå trött är jag inte morgonen, jag är inte så rolig att ha att göra med, men iaf. Jag brukar ta mig upp ur sängen. Men nä. I dag har jag dock varit vaken sen sju, för jag kunde inte somna om efter panikvaknandet med tentamiss. 

Om en vecka eller tre kommer jag kunna garva åt detta. Men just nu är jag mest sur.    

Suck. Jag blir trött.

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4411203 

För er som inte pallar att skapa ett nytt fönster och klistra in denna länk kan jag berätta lite. Ulveaus vill bygga en anläggning för inspelning och övernattning. Inte en liten sådan heller. Ulveaus vill dessutom bygga inom strandskyddet, anläggningen är tänkt att ligga med 50 m till havet.

Detta är en av många artiklar/notiser  som stått i gotlandstidningarna de senaste dagarna. Och nej, jag är inte positiv till detta. Nyss var det Nesser som ville bygga, och ja han bygger på den lilla ön utanför min hemsocken. För 15-20 år sedan var det militärt område och civila fick inte ta sig ut till ön, de som var positivt med de var/är att det finns en fantastisk orörd natur där ute. Men det är inte länge till som den naturen kommer finnas kvar, med tanke på allt som byggs där ute. Nesser och Ulveaus är inte de första som vill åt denna lugna oas. 

Jag får känslan av att Rute och Furillen kommer bli det "nya" Fårö, dit kändisarna kommer rusa. På ett sätt gör de redan de, men jag tror det kommer bli värre. Samtidigt är jag glad att Rute lever, men jag tror det kan leva utan att Nesser bygger jättekåk på Furillen och stänger av en bit av vägen så att folk inte kan åka förbi hans hus med bil. Jag tycker verkligen att det är synd, för snart finns inte mycket kvar av den oas som Ruteborna vill ha och uppskattar. Ska den unika miljö på Furillen bara vara något för personer med pengar?! Jag kan förstå att de vill vara ensamma, men då är Rute och Furillen ingen bra plats att välja, för nej, de är inte ensamma där. 

Dessa byggen skapar publicitet i media (inte bara i Sverige antar jag) vilket är "bra" för Gotland i politikernas ögon. Men är det nått mer än reklam som Gotland tjänar på detta. Och varför se mellan fingrarna (ja, de ska ta ställning till det iaf...) när det gäller strandskyddet, det strö mig. Är vi inte lika inför lagen... eller?! 

Hmm. Ja, fick nyss frågan per telefon om att ta över regibiten i sommarens teaterprojekt på museet. Spontant tänkte ja, kul! Tre sekunder senare tänkte jag, eee är jag beredd att tampas med ett gäng pensionärer med märklig/ingen teatersyn... Iaf inte samma syn som jag har på arbetet. Och jag tror inte att dom är medvetna om hur mycket dom måste jobba, om dom ska jobba med mig. Mina krav och mitt sätt och jobba är helt annat än vad de är vana vid.  De skulle vara skitkul, och få stå helt på egna ben i ett produktionsarbete... Men är gruppen redo för teaterarbete alá Marieborg?! Och kommer dom se mig som regissör?! Ja, jag har till 30.e december på mig att tänka...

 ... Ja, har varit en stor del av mitt liv de senaste fyra åren. Nu är det 1.5 timma i veckan. Jag älskar min lilla teatergrupp, men det är sjukt synd att inte alla är där samtidigt. Men jag vet, ibland kommer livet emellan och folk prioriterar olika saker. Ibland är det väldigt mycket enklare att jobba i skolsituationer, just för att eleverna måste vara där. Så fort det blir frivilligt så är de just frivilligt, och risken finns att folk inte dyker upp. Vilket är frustrerande för ens planering. Mina planeringar har nog spruckit varje gång... Då känns det tryckt att ha en utbildning å lagervis med övningar som man kan plocka fram. Jag begriper inte hur man kan sätta upp föreställningar på studieförbund, med tolv träffar och att alla inte är där samtidigt. Just nu är jag grymt glad att jag lyckades avstyra några produktionstankar hos min elever.  

....Å vi vred tillbaka klockan i natt.

Å jag var ute på äventyr.

Först hade vi konsert med Soon, åt lite med kören efter konserten. Jag åkte bil med Lena och Tomas hem och hade tänkt mig en kväll framför teven och lägga mig tidigt. Men icke. 23.00 pep min telefon. För ett par veckor sedan, när jag fortfarande bodde inneboende i Marias etta, gick jag på Lissie som jag hängde med på gymnasiet, vi har inte setts sen hon tog studenten. och vi ses här i Norrköping av alla ställen, iaf. Hon och Anna (oxå donnerpack...) skulle ut. Så det blev en sen kväll med mycket dans, ett par öl och en del gamla minnen.     

Ja, i dag skulle killen som knappt är torr bakom öronen komma igen, för att tapetsera. Klockan sju klev jag upp ur sängen gör att kunna öppna dörren när grabben skulle komma strax efter sju. Killen kommer 07.40 Gaaa. hade tänkt fråga om han ville ha kaffe, men nej. Jag gjorde inte de, eftersom han inte ens hade vätt att be om ursäkt för att han var sen, och jag som hade planer på att sova till nio...  Iaf, inga tapeter kom upp på väggarna. Min vägg fick lite spackel, och Marias rum fick lite mera spackel, igen. Eftersom tapeten släppt, och ja, tapetn har släppt igen. Iaf vad vi kan se som kan noll om tapetsering... Så vi får se när tapeterna kommer upp. Han kommer iaf hit på måndag, så då får väll jag tapeter hoppas jag. Men när kommer Marias rum bli rött, de är frågan... 

Ja, efter lite väntan så är dom här. Marias rum ska få nya tapeter och mitt ska få nya tapeter på en vägg. Halv åtta skulle han komma. Tio i åtta kom han. Åtta behövde jag och Maria promenera ut från lägenheten för att komma till kammaren utan att stressa. Målarkillen (som förövrigt knappt verkar torr bakom öronen... urk, va gammal jag låter) ställer sig i telefon och ska beställa massa saker som han behöver. Va?! han borde väl ha koll på vad han behöver när han ska tapetsera om ett rum. Iaf, nu står han och nån annan tapetsnubbe och spacklar. Snart ska det väl slipas oxå, så då har vi byggdamm i varenda vrå.  Mjo, hantverkare är ett märkligt släkte som jag inte begriper... Men jag hoppas att det blir fint iaf.