Ja, så var denna pjäsvecka slut. I morgon regihandledning. Jag är trött och förkyld, men pepp. Tiden tuffar på som ett X2000-tåg, fan, vart kommer våren ta vägen. Vart tog den här veckan vägen. De var ju nyss måndag... Men så är det väl med kreativaprocesser. Fast jag känner mig inte alltid så kreativ när halva hjärnan är full av snor. Mitt rum pekar iaf på att jag är i en kreativprocess (det är i behöv av städning, och saker ligger överallt)

Så har jag gått och blivit tenor. Tenoren är aningens liten (består av en, ibland två) i Soon, så nu är jag, Suss och Lillan komenderade dit. På all gammal skåpmat år vi sjunga alt. Vi är väl inte aldelses överlyckliga. Men ja, det får vi väl leva med.Man blir lycklg och mår bättre av körsång. Det är bevisat. Och jag är med om det själv. Jag blir lycklg varje tisdag... Det är bra.

Gaa. Vaknade med ett lätt halsont i morse. Å det gör fortfarande ont. Jag har inte tid att vara sjuk. Jag har inte tålamod att vara sjuk. Jag har en pjäs att repa.

Så var jag hemma efter en äventyrlig helg. Med massa sång och trevligt folk. Å lite annan folkhögskola.

Ja, jag kan nog säga att jag är en lite lyckligare Q efter Emil Jensens besök på skolan i dag. Jag fick höra "Maj förra året" som jag hoppades på.

Jag förbannar detta sjukt sega nätverk. Just nu tvättar jag och lagar mat, samtidigt som jag kollar mail och bloggar, för att jag inte pallar att titta på en skärm som laddar i tusen år. Data-Lennart är nog rätt trött på alla mina frågor vid det här laget...

Alltså. Vår jord, med god hjälp av oss människor, har fuckat upp sig. Var är vintern? Det har varit tidig vår i flera dagar nu. Jag vill åka pulka. Känner mig snuvad på snön. Dock är det skönt att det går att ta sig in till stan på cykel utan att riskera att dö pga isfläckar och snöhögar. Men va fan, jag vill åka pulka. När man äger en vill man ju utnyttja den.Får väl tänka på förra årets pulkadag i stället.

Livet är ett evigt planerande. Känns som om mitt liv är evigt planernade. I dag har vår planering spruckit två gånger... Av saker som inte vi kan styra över. Inte gruppen heller. Av saker som händer. För livet tickar på utanför Kvinnornas Decamerone.