Tre intensiva månader. Med mycket tankar, mycket jobb och lite ledigt.

Jag är en visdomstand fattigare, eller jag vet inte om det är så mycket att sakna. Däremot saknas pengen i plånboken. Var och plockade bort tandskrället i dag, bedövningen är på väg att sakta men säkert släppa, jag är hungrig och kaffesugen men får varken äta eller dricka förrän bedövningen har släppt helt, vilket den ska göra någonstans runt tolv ett. Mutter.

 Jag har varit på en peppig rikskonferens i Stockholm med ABK  och vi har spelat formuspel med Teater Alter Ego. För övrigt en extremt bra spelning och mycket uppskattad av både deltagare och köpare. Nöjd kort och gott.

Som sagt. Jag är nöjd. Och snart kommer våren, sakta men säkert. Å oxå pollenhelvetet, fast det gör inte så mycket för jag är  trött på snö nu.

Ja. Jobbade åttonde dagen i streck i går. 

Å jag kan inte ens skyla på någon chef som lägger ett muppigt schema, utan bara på mig själv. Nog känner jag mig lite seg, men inte så farligt. 

I dag är jag LEDIG. 

Och det ska firas genom att gå och skriva på kontrakt på den nya lägenheten och med 8.e marsfirande. Blir körrep, sen en vända till Kulturhuset och sist avsluta med Ta Natten Tillbaka demo.

Denna lediga dag började med att Sixten tvångsgosades lite med mig på morronkvisten. Det var ganska länge sen han utförde tvångsgos och jag vet inte om jag saknat det eller inte. För att bli väckt av en tass som petar på en klockan 5 på morronen är för visso kärlek, men klockan fem på morronen vill jag helst sova. 

Jobbade i Kreativa Verkstan i dag.

En ganska lugn dag med ynka 12 besökare.

Men. det var en sak som jag tänkte på där när jag satt å knåpade på ett korsord. När, hur och varför är vi så självkritiska? Och till vilken nytta? och varför är barn så självkritiska? 

Det var främst två st, en pojke på kanske nio år och en flicka kanske åtta år.

Flickan råkade måla fel, mamman hade sagt flera gånger om hur fint de var, men flickan var inte nöjd och vägrade göra klart, det slutade iaf med att hennes alster hamnade o papperskorgen. Gällande pojken hände samma sak, den orange färgen blandades med den gröna och han bröt i hop och började gråta. Kan även ha haft att göra med blodsockernivå... Men iaf.

Men dessa två händelser gjorde att jag kom att tänka på detta med självkritik. Ibland är den nyttig, för att inte släppa i väg vad skit som helst på  den konstnärliga och kreativa plattformen.

Men barn, barn på åtta nio år ska inte behöva vara självkritiska, de ska gilla de konstnärliga saker som de skapar. På nått sätt gör det mig lite ledsen när folk kritiserar sig själva och inte är mottagliga för "bra" och "fint" och "attans vad du är duktig." jag känner igen denna självkritik och släng av dåligt självförtroende i projektet i Skäggetorp oxå. När ungdomarna gör asbra saker och vi säger det så får vi som svar att Jag drev bara . För mig är det inte att driva, för mig är det att improvisera, att skapa, att vara kreativ.