I går ringde klockan 04.45

Inte ens Sixten hade klivit upp då utan sov sött på min skrivbordstol.

Med vakenchock i kroppen stapplade jag mig upp ur sängen, fick på mig kläder och glömde nästan göra frukost mackor till tåget.

06.20 satt jag och Maria på pendeln mot Mjölby .

Jag har inget månadskort och begav mig till tågvärden för att köpa ett dygnskort. Östgötatrafiken har bytt system här för en tid sedan. Ett system som INGEN begriper, inte ens de stackare som ska sälja korten. Efter många om och men så fick jag mitt dygnskort, ingen av oss begrep hur det gick till.

Nåväl. Framme i Mjölby bytte vi till buss som skulle ta oss till Ödeshög. Som sagt, landstrafik går ju ofta hysteriska omvägar, och en resa som borde tagit 25 min tog 55 min. Iaf vi kom fram, efter att ha fått sett ett snöklätt Östergötland i ganska många mil.

Teater Alter Ego hade spelning, där av Ödeshögtripp alldeles  för tidigt på morgoen. I en gammal biograf gjorde jag och Maria oss i ordning och peppade. Eleverna strömmade in och Indianer började. Efter föreställnigen kände både jag och Maria ett stort vet inte. Hur gick det?  hur tog de emot det? förstod de? skämde vi ut oss?  Allt som kändes var ett enda stort Vi vet inte. Det är svårt att läsa 14-åringar.

När vi kom till skolan för wokshoppassen kom vi först till lärrarrummet för att hänga av oss och en skvätt kaffe. Lärarna där var jättenöjda, tackade och sa vad bra det var och undrade hur vi skulle fortsätta i workshopen. 

Ute i grupperna gick det oxå bra. De pratade, lyssnade och ställde väldigt bra frågor i frågerundan. När det var dags för oss att ta oss hem igen pratade vi med en ny lärare som sa. Vi är jättenöjda, de har aldrig varit så här tysta när de varit på teater tidigare, eleverna verkar oxå nöjda, de pratar om temat har jag hört.

Så Alter Ego har gjort ett bra jobb igen. Nu väntar 8.e mars

I dag är jag förkyld.

Förkyld fram till ca halv två, då ska jag i väg och bygga rekvisita. 

Efter det rep i den målade replokalen, den jag skrev om i går.

Men jag surar över mitt snor. 

På kvällarna kännas det rätt oki. Då känner jag mig till och med frisk. Men så vaknar jag med snor i hela huvudet, tjock i halsen och allmänt urkig. Det är inte oki.

Jaha.

Ny vecka. 

Jag och Maria har besökt den nya replokalen, som för övrigt är en ganska märklig replokal, det är en grupp som heter Palmgruppen som huserat där. En grupp som förmodligen sysslat med marmorering och ådringsmåleri. För varenda yta som går att måla denna form av "konst" på är marmorerat. Vet inte om det är snyggt eller fruktansvärt fult.  

När det gäller snoret är det på samma nivå som i går. Snorigt alltså.

Annars har det varit en måndag som vanligt, har haft lektion med andra ord. Gillar rutiner i mitt liv. Å måndagsbarnen är en rutin. en mycket trevlig rutin. 

Hur mycket snor får plats i en människas näsa egentligen. 

Hur mycket som helst verkar det som. Jag blir galen. Det tar lixom aldrig slut.

Men nå väl.

Nu säger jag adjö till mina 46 betalda och 9 obetalda arbetstimmar denna vecka. 

Och hej till nya betalda och obetalda arbetstimmar denna vecka. Och hej till mängder med snor. Jag skyller allt på alla barn jag har träffat de senaste sju dagarna. De är deras fel att jag är förkyld. Men det är lugnt, jag tar hand om mig, jag äter och sover och pussar på katten. Snart är jag alldeles oföryld.

Med mensvärken från helvetet beger jag mig till jobbet.

Ute är det snömodd, grått och töväder. 

Och jag är inte pigg. Sixten har hålt mig vaken sen ca sex snåret i morse, då tyckte han att vi skulle gosa. Han låg i sängen uppe vid ansiktet till min klocka ringde vid halv åtta. Han skuttade ner för att sedan skutta upp igen och lägga sig på samma fläck som tidigare i morse.

Hur som haver. 

Myran för sista gången denna vecka. Sen ut till Hotellet och andra/nya barn.

I morgon samma sak. Fast då bara Hotellet hela dagen. 

Japp. 

Ytterligare en Myran och Disco-dag är slut.

Åkte direkt från museet ut till Hotellet, han med 30 mins "kontorstid" i snön. Ringde lite samtal fram och tillbaka. Prio ett ljust nu är kläder till 8.e mars.

Men Discotjejen var det. 

På hotellet i går fanns det 20 barn. Jag och Erika letade verkligen efter barn. Men det var barnen som hittade oss 6 st hade vi som mest i lekrummet. 6 st galna ungar, som begravde mig och Erika under alla gosedjuren. Och när man får en stor gorilla över sig kan man inte röra sig. Jag lovar. Jag försökte.

På dansgolvet senare på kvällen rockade vi. Med tre ungar.  Discot dog vid ca kvart över nio. Då begav vi oss till Baren och pratade med barkillar och konferensgäster. Innan hemfärd såg vi det nya OS-guldet tas. 

Ja det var inte mycket göra, men vi gjorde stora saker av det lilla som fanns.

Och jäklar vad barnen gillade oss.

Kom hem efter jobb och teaterrep.

Sixten mötte mig i dörren och ville kramas och pussas. Sen satt han på bordet och var söt medan jag lagade middag. Linsröra med ingefära. Ingefära är min nygammal favoritkrydda. När linserna var i gång och grönsakerna var instoppade i ugnen satt jag mig vid datorn för att läsa jobbmail, svara på sånt jag fått under dagen och slänga i väg andra. Sixten pep lite under tiden. Efter typ 15.e pipet kom jag på linserna.

 I sista sekund lyckades jag rädda dem små liven. Botten på kastrullen blev dock svart. Men inge bränd smak vilket jag var glad för.

Så min slutsats: Jag kan inte maila och laga mat samtidigt.  

Japp.

Om en timma bör jag bege mig ut i snön, känner mig inte jättepeppad på att gå ut. Men dock ganska peppad på att jobba.

Jag, Marre , Erik och Sixten ja oki Sixten sov mest hade spontan filmkväll i går. Vi såg Flickan bland annat. Ni vet, den var nominerad och fick ett par guldbaggar nu sist när skådis och filmeliten hade firmafest. Ärligt talat tyckte jag inte att den var så bra. Tjejen som spelade Flickan var jätteduktig, men jag kände att den röda tråden i filmen fattades och planteringar som aldrig riktigt följdes upp. Jag ser det som att filmen handlar om ensamhet och att växa upp för fort. Men det hade lätt gått att göra en novellfilm på detta tema i stället för en lång film.

Dessutom, tiden störde jag mig lite på, först i anslaget fanns ett bokmärke och jag tänkte slutet på 50-talet, sen när jag såg tapeter och kläder, mitten av 60-talet, efter att ha hört lite musik så tänkte jag oki, slutet på 60-talet början på 70-talet. När det väl gick upp för oss att det var början av 80-talet som filmen utspelade sig blev jag lite brydd. Samtidigt kändes det som att det lika gärna kunde varit nutid i en extremt retrofamilj. Ja, förutom secnerna på Tempo och bussen som flickan åkte. 

Om man ska sätta en handling i en tid som inte är nutid eller tidslös ska tiden hjälpa handlingen. Jag tyckte verkligen inte att den gjorde det. Kan oxå ha varit en tanke, att jag som publik och åskådare ska just tänka, det här kan hända när som helst.  Det var dock inte effekten på mig, jag satt och försökte klura ut när var hur detta utspelade sig. 

Som sagt, tjejen som spelar huvudrollen var duktig och det var ganska snygga bilder. Ja, det är väl de jag kan säga om filmen. Men speciellt bra tyckte jag inte att den var.