Klockan ringde sex. Jag gick inte upp då, så jag han inte ducha. Anledningen till att klockan ringde mitt-i-natten-tidigt hade att göra med att vi tänkte lussa för Parvillan. Vilket vi gjorde. Och vi lyckades göra Parvillaninvånarna lyckliga. Lussesånger med morgonröst är inte såå vackert. Men de blev glada. Och jag kommer i håg när Mia väckte mig i Arvika genom att hoppa i min säng, samtidigt som hon sjöng en av alla miljoner Staffansvisor, på skånska.