Skolmat är inte mat. Det är bensin, något som man äter bara för att klara dagen. Precis som en bil som behöver bensin för att puttra framåt. 

Var som sagt på gigg i går på en skola, jag har inte ätit skolmat på ett på att bra tag. Iaf inte sån klassisk skolmat som serveras i våra svenska skolor. Sist var nog när jag gick folkis i Arvika, och då funkade inte jag och mat alls, så jag vet inte om det räknas. 

Nå väl.

Jag hade svårt att artbestämma det jag stoppade i mig. Det var potatis och morotsstavar. Så långt var jag med. Men vegg-biffen jag stoppade i mig? och såsen sen, jag kunde utesluta tomat med tanke på att den var lätt gul nästan lite genomskinlig. Smaken kunde jag inte heller lista ut. Salt och peppar var det i, men sen? Veggbiffen tror jag var baserat på kikärtor, tror jag. Smakade inte kikärtor men konsistensen var lite som humos. Men jag vet inte.

Jag har sagt det förut. Och jag säger det igen.

Det ända bra som Bert Karlsson gjort i sitt liv är att ifrågasätta skolmaten och göra teve av det. 

I går ringde klockan 04.45

Inte ens Sixten hade klivit upp då utan sov sött på min skrivbordstol.

Med vakenchock i kroppen stapplade jag mig upp ur sängen, fick på mig kläder och glömde nästan göra frukost mackor till tåget.

06.20 satt jag och Maria på pendeln mot Mjölby .

Jag har inget månadskort och begav mig till tågvärden för att köpa ett dygnskort. Östgötatrafiken har bytt system här för en tid sedan. Ett system som INGEN begriper, inte ens de stackare som ska sälja korten. Efter många om och men så fick jag mitt dygnskort, ingen av oss begrep hur det gick till.

Nåväl. Framme i Mjölby bytte vi till buss som skulle ta oss till Ödeshög. Som sagt, landstrafik går ju ofta hysteriska omvägar, och en resa som borde tagit 25 min tog 55 min. Iaf vi kom fram, efter att ha fått sett ett snöklätt Östergötland i ganska många mil.

Teater Alter Ego hade spelning, där av Ödeshögtripp alldeles  för tidigt på morgoen. I en gammal biograf gjorde jag och Maria oss i ordning och peppade. Eleverna strömmade in och Indianer började. Efter föreställnigen kände både jag och Maria ett stort vet inte. Hur gick det?  hur tog de emot det? förstod de? skämde vi ut oss?  Allt som kändes var ett enda stort Vi vet inte. Det är svårt att läsa 14-åringar.

När vi kom till skolan för wokshoppassen kom vi först till lärrarrummet för att hänga av oss och en skvätt kaffe. Lärarna där var jättenöjda, tackade och sa vad bra det var och undrade hur vi skulle fortsätta i workshopen. 

Ute i grupperna gick det oxå bra. De pratade, lyssnade och ställde väldigt bra frågor i frågerundan. När det var dags för oss att ta oss hem igen pratade vi med en ny lärare som sa. Vi är jättenöjda, de har aldrig varit så här tysta när de varit på teater tidigare, eleverna verkar oxå nöjda, de pratar om temat har jag hört.

Så Alter Ego har gjort ett bra jobb igen. Nu väntar 8.e mars