Den har dagen är den andra lik.

Ja, jag skulle egentligen inte behövt skriva nått nytt. 

Förutom att den här dagen heter fredag och det är även Valborg. och jag ska göra en tripp till Hotellet och jobba.

Valborg

Det är en rätt spännande högtid, om man nu kan kalla det de.

Ungdomarna super sig fulla, man tittar på en brasa och polisen har fullt upp med alla små 13 åringar som gör sin alkoholdebut. Valborg var roligare när man var liten, och när jag gick på gymnasiet, då jag drack päroncider och frös på en strand någon stans i krokarna av Slite tillexempel. Sen missade vi alltid elden, den hade i regel brunnit klart när vi kom dit. Det blev lite som en tradition för oss, att titta på en brasa som bar glödde lite i mitten. 

Torsdag.

Jag snoror och hostar fortfarande, men de tar sig. 

Har haft två visningar i dag. med två helt olika grupper, en som inte snacka alls å en som var extremt snackig. Fick nästan en lite chock när jag fick den andra gruppen, då hade jag fått dra ut frågor ur den första. Och helt plötsligt så svarade eleverna självmant. Det är ju förvisso de jag vill, men det var inte de jag fått timman innan.

Nåväl.

veckan börjar lida mot sitt slut. 

Jag jobbar imorron kväll och sen hel lördagen.

Gör samma sak som förra året, åker till Jönköping och A6 på första maj för att måla barn och vakta hoppborg. Ja, jo, man kan nog säga att jag hädar. Men första maj i Norpan är ingen hit. Sossarna kör sitt tåg ut från stan och det är knappt någon som ser än, och nästan ingen som ropar några ramsor. Vänsterns tåg går en strecka på kanske 500 m innan allt tar slut. Och inne i stan går moderaterna och påstår att de är nya arbetar partiet, nån borde ge dem ett kok stryk och säga sorry gubbar, ni kommer aldrig bli något arbetarparti.

Så nej, ingen demo för min del, utan barn och pengar i år igen.

Här kommer mitt utlovade inlägg om festivalen och ett av passen som jag var på under helgens festival. Kommunikologi.

Eller rättare sagt fenomenet Kommunikologi.

För jag kan inte säga att det är nått annat än ett extremt konstigt fenomen, något som jag lättast kan förklara med en sekt. Ja, hur som helst, detta går att läsa på en sida kring ämnet Kommunikologi.  

Kommunikologi^© är läran om kommunikation och förändring, där kommunikation är medlet och förändring är målet. Kommunikation definieras brett som allt beteende och all upplevelse. En kommunikolog är utbildad i att utföra förändringsarbete med enskilda personer, relationer, grupper, organisationer och på samhällsnivå. En kommunikolog vet vad som ger önskade eller oönskade resultat och kan göra de förändringar som behövs.

Kommunikologi är resultatet av:
•    Årtionden av jämförande studier av olika metoder, forskning, teorier, etc.
•    En sammanfattning av stora mängder fackkunskap
•    En ”storstädning” inom och mellan områden som pedagogik, coaching, vägledning, hälsa, terapi, förhandling, samarbete, ledarskap, konfliktlösning, etc.

Vist låter det bra och intressant? ja, det trodde jag. Men ack så fel jag hade.

Jag ska ta det från början. När vi kom in i rummet möttes vi av två kvinnor, vi kan kalla den G och Y.  G såg ut att vara påväg att bryta i hop hela tiden, dessutom körde Y över G hela tiden. Jag tror inte att någon av dessa kvinnor förstod vad de signalerade och kommunicerade till oss.  

Vi fick även lära oss att krypa, för att krypa löser allt. Ja, iaf enligt kommunikologer. För om man hoppar över steget krypning som barn, kan man senare få bla dyslexi. Svar nej, detta är extremt gamla teorier som är förlegade och inget som någon borde stå för längre. Men uppenbarligen finns det folk som tror på det.  Det är även baserat på hjärnforskning som gjordes på 50-talet, sån forskning vi helst inte pratar om i Sverige i dag, för den forskningen var inte så rumsren. 

Som sagt, vi fick krypa. Och även se när G kröp, och det ska gå lååååångsamt och man ska tänka på att ha "bakhjulsdrift" och vifta lite på rumpan, lite som man man målar ett rör med rumpan.  Så satt vi där, 25 vuxna människor, som av någon sorts respekt stannade kvar. Satt där lydigt och kröp precis lika lydigt. 

Det var en mycket märklig upplevelse, och jag har fått många fina skratt och ordet krypa har fått en helt annan betydelse. Samtidigt förstår jag vitsen med att krypa, eller rättare sagt det man får ut av att krypa, det är samma tillstånd man sätts i som tex yoga misstänker jag. Jag pratade med min gamla lärare om detta workshoppass, hon känner dessa kvinnor sen tidigare, men har inte träffat dem på länge och sa att hon tyckte att de gått igenom en personlighetsförändring. Dessutom har jag och min kollega efter lite letande på nätet upptäckt att detta är något som tydligen används ganska flitigt i personalutvecklingssyfte. Vilket jag inte tycker är nån hit. 

Så kommunikologi får tummen ner. Men jag får nog tacka alla skratt jag fått.

Jag är piggare i dag.

Mycket piggare. Har haft mina tre visningar och intervjun med studenten. + fikat med Åsa. Nu är jag hemma och ska vara lite ledig innan jag ska planera och sen ha lektion med onsdagsgruppen.

Jag är seg i huvudet känner jag, vilket jag förmodligen skulle varit oavsätt om jag hade varit osnorig så att säga. Men jag kan inte låta bli att vara frustrerad över förkylningen, den är i vägen för tillfället. 

Men nu. Top Model.

Det började i torsdgs.

Med snor och hosta ont i kroppen och något som kändes som feber. 

På fredagen kände jag mig bättre och var hostig hel helgen, med en röst som var påväg att försvinna i går. Så i går ringde jag till museet och bytte bort min visning som jag skulle haft i dag. Och i dag har jag verkligen inte varit hundra. Jag har legat som en klubbad säl och sovit hela dagen i soffan. Nu känner jag mig ganska pigg och siktar på jobb i morgon, tre visningar på förmiddagen och  en intervju för en uppsats. Jag har alltså intervjuoffret, inte stackarn som skriver.

...Ja, så känns det iaf.

För i morse begav sig Alter Ego mot Åtvid för forumspelning och galet många niondeklassare. Första spelningen gick så där, en väldig stor grupp och det kändes mest som ett publikhav. Spelningen efter lunch gick mycket bättre, gruppen var säkrare i sig själv + att de var färre deltagare. De var väldigt aktiva med att ropa stopp och komma med förslag på förändring. 

I morron är jag ledig. Vilket känns väldigt bra. Skulle haft en visning av Mysteriet med Staden, men eftersom min röst är ganska ostabil och kommer och går som den vill bytte jag bort den. Har sex visningar till denna vecka, och jag tror min röst kommer hålla om jag vilar den under morgondagen.

Ja. Då var det söndag kväll.

Efter en intensiv helg är jag åter hemma. Maten står i ugnen och kisse sover i Saccosäcken. Jag har träffat gamla vänner och nya bekanta, spelat forumspel och gått på woskshop, de ena ganska suspekt och förtjänar ett eget inlägg, vilket de oxå kommer få och de andra riktigt roligt och bra. Där i mellan har vi ätit tokgod mat, och jag hade god lust att kidnappa nån ur kökspersonalen som jag sedan kunde anställa som personlig kock. 

I fredags hade Alter Ego sitt första pass tema islamofobi, vi har fått otroligt mycket positiv respons på de passet, och sånt är ju alltid kul att höra.

I dag hade vi de andra passet tema hedersrelaterat förtryck, vilket var spännande i sig, eftersom det var första gången vi spelade detta spel för publik. I morron ska vi träffa uppdragsgivaren och det känns tryggt att ha en spelning i ryggen då.

Kortfattat. Jag har haft en kanonhelg. 

Men dock lite snorig och hostig.

I går var jag åijden*

I dag är jag mycket piggare, det bådar gott. Lite snor som förmodligen mest är allergi och lite hosta kvar. Jag dog i sängen klockan nio i går kväll och vaknade när Sixten tyckte att det var dags för morgongoset, då var det fortfarande mörk ute. Han har väckt mig vid gryning nästan varje morgon nu, lagt säg i sängen och spinner för full spinn. Sen ska jag klappa och klia. Om jag inte gör det så ser han till att jag klappar honom på magen, ja, taktikerna har jag redan skrivit om tidigare.

I dag väntar lite småpyssel som disk och tvätt innan jag beger mig mot buss och Sörping.

*åijden= krasslig, sjuk