Här kommer mitt utlovade inlägg om festivalen och ett av passen som jag var på under helgens festival. Kommunikologi.

Eller rättare sagt fenomenet Kommunikologi.

För jag kan inte säga att det är nått annat än ett extremt konstigt fenomen, något som jag lättast kan förklara med en sekt. Ja, hur som helst, detta går att läsa på en sida kring ämnet Kommunikologi.  

Kommunikologi^© är läran om kommunikation och förändring, där kommunikation är medlet och förändring är målet. Kommunikation definieras brett som allt beteende och all upplevelse. En kommunikolog är utbildad i att utföra förändringsarbete med enskilda personer, relationer, grupper, organisationer och på samhällsnivå. En kommunikolog vet vad som ger önskade eller oönskade resultat och kan göra de förändringar som behövs.

Kommunikologi är resultatet av:
•    Årtionden av jämförande studier av olika metoder, forskning, teorier, etc.
•    En sammanfattning av stora mängder fackkunskap
•    En ”storstädning” inom och mellan områden som pedagogik, coaching, vägledning, hälsa, terapi, förhandling, samarbete, ledarskap, konfliktlösning, etc.

Vist låter det bra och intressant? ja, det trodde jag. Men ack så fel jag hade.

Jag ska ta det från början. När vi kom in i rummet möttes vi av två kvinnor, vi kan kalla den G och Y.  G såg ut att vara påväg att bryta i hop hela tiden, dessutom körde Y över G hela tiden. Jag tror inte att någon av dessa kvinnor förstod vad de signalerade och kommunicerade till oss.  

Vi fick även lära oss att krypa, för att krypa löser allt. Ja, iaf enligt kommunikologer. För om man hoppar över steget krypning som barn, kan man senare få bla dyslexi. Svar nej, detta är extremt gamla teorier som är förlegade och inget som någon borde stå för längre. Men uppenbarligen finns det folk som tror på det.  Det är även baserat på hjärnforskning som gjordes på 50-talet, sån forskning vi helst inte pratar om i Sverige i dag, för den forskningen var inte så rumsren. 

Som sagt, vi fick krypa. Och även se när G kröp, och det ska gå lååååångsamt och man ska tänka på att ha "bakhjulsdrift" och vifta lite på rumpan, lite som man man målar ett rör med rumpan.  Så satt vi där, 25 vuxna människor, som av någon sorts respekt stannade kvar. Satt där lydigt och kröp precis lika lydigt. 

Det var en mycket märklig upplevelse, och jag har fått många fina skratt och ordet krypa har fått en helt annan betydelse. Samtidigt förstår jag vitsen med att krypa, eller rättare sagt det man får ut av att krypa, det är samma tillstånd man sätts i som tex yoga misstänker jag. Jag pratade med min gamla lärare om detta workshoppass, hon känner dessa kvinnor sen tidigare, men har inte träffat dem på länge och sa att hon tyckte att de gått igenom en personlighetsförändring. Dessutom har jag och min kollega efter lite letande på nätet upptäckt att detta är något som tydligen används ganska flitigt i personalutvecklingssyfte. Vilket jag inte tycker är nån hit. 

Så kommunikologi får tummen ner. Men jag får nog tacka alla skratt jag fått.

Jag är piggare i dag.

Mycket piggare. Har haft mina tre visningar och intervjun med studenten. + fikat med Åsa. Nu är jag hemma och ska vara lite ledig innan jag ska planera och sen ha lektion med onsdagsgruppen.

Jag är seg i huvudet känner jag, vilket jag förmodligen skulle varit oavsätt om jag hade varit osnorig så att säga. Men jag kan inte låta bli att vara frustrerad över förkylningen, den är i vägen för tillfället. 

Men nu. Top Model.