Ibland tror jag att han förstår vad jag säger.

Som nu, eller nyss. Jag gav hon frukost, han titta på mig och sa mjau. Jag tog upp honom och sa: Nä hjärtat, du får ingen fiskbulle eller tonfisk. De där är den mat du får i dag. Då hoppade han ner, och började tugga.

Just ja, i natt ställde vi om klockan. Jag ställde min mobil på 11.05 den va ju 00.05 innana... När jag vaknade var hon 21.35 Jag fattade ingenting. Vadå? jag kan inte ha sovit ett dygn? Det är ju ljust ute.

Å det var då som jag kom på det. jag ställde klockan fel i går, rätt tid. men fel tid på dygnet. Klant! tur att jag inte skulle upp och jobba morgonpass säger jag. Då hade klockan aldrig ringt.

Jag mins i våras, där vi vred klockan sist, fast åt andra hållet. 

På kvällen satt jag och såg på nyheterna, de sista de sa innan tack och hej och fortsatt trevlig kväll var. Å glöm nu inte att ställa klockan en timma framåt. Detta hade dock min kollega missat. Jag kom prick till mötesplatsen, när det gått fem minuter hade hon fortfarande inte kommit och jag ringde och väckte henne. Vi blev lite sena den dagen, men det funkade.

I bland undrar jag var det är för smartskaft so kommit på det där med vintertid och sommartid. Oftast ställer de där tidsbytet bara till med problem. Men jag har fått lära mig en smart sak för att komma ihåg vilken timma man ska vrida.  På våren tar man fram utemöblerna (och vrider fram klockan) På hösten ställer man in utemöblerna (och ställer bak klockan) Smart va!