Publikens påverkan. Jag har skrivit om detta tidigare. För länge sedan. När jag gick på Borgen och i arbetet med Kvinnornas Decamerone. Nu handlar det inte om en teateruppsättning, utan om en visning, ellera kanske jag ska säga. Men, det är exakt samma fenomen. 

Jag anser i teorin att en guide/pedagog ska hålla samma glöd och nivå oavsett gruppens glöd och engagemang. I praktiken är det betydligt svårare. Mycket handlar om dagsform, men även gruppen.

Är det en grupp som är på, intresserade, ställer frågor och nickar, ger det mig som guide energi att föra visningen till en högre nivå. Är det en grupp som sms, tittar åt ett annat håll, försöker spela tuffa, ser extremt uttråkade ut, går i väg åt ett annat håll eller står/sitter och halvsover blir man inte lika engagerad i det man har att leverera. Jag blir iaf inte det. Jag tycker fortfarande att jag ska ha samma glöd oavsett grupp, i teorin. Det är min ingång. Sen när jag väl står där med gruppen är det en annan femma. 

Vi hade den här diskussionen när jag läste Kulturpedagogik. Och jag mins att jag ska ungefär samma sak som jag skrivit ovan. Ens grupp/publik har inverkan på visningen. Jag tror att det är en mänskligt fenomen. Jag kan inte låta bli att tänka på lärare, de måste hända samma sak med dem. Det borde ju bli skillnad på lektionerna, mellan en klass som är engagerad och en klass som inte är det. 

Men. Man kan ha fel. Jag vet att jag har haft fel. Hade en sån grupp som jag verkligen undrade över varför de gick en visning. Det var en öppen visning på Bunge. Med andra ord var tvånget borta, som kan bidra till att gruppen inte är engagerad. Här var det ett tiotal vuxna människor som av egen fri vilja följde och lyssnade på mig en timma. Längst bak stod en karl och lav sov under mer eller mindre hela visningen. Andra som gick i väg åt ett annat håll, folk som flipprade med mobiler. Jag gjorde allt för att vecka dem, körda alla mina trix och knep, saker som brukar funka. Men icke. Mannen längst bak halvsov fortfarande. När jag lyckats ro visningen i hamn kommer samma man fram till mig och säger. Tack, en jättebra visning, jätteintressant, verkligen.  Och han menade det verkligen.  Jag hade läst honom helt fel.

Nåväl. gruppen påverkar öven om man vill det eller inte. I exemplet ovan la jag väldigt mycket energi på att få med mig gruppen, utan att någon nappade och gav mig någonting tillbaka. Endå tyckte denna halvsovande man att det var en bra visning. Kanske tyckte han att det var en bra visning för att jag ansträngde mig mer på att vecka gruppen än att lägga fokus på Gotländskt och Svenskt allmogeliv under 1600-talet. Frågor jag aldrig kommer få svar på.

Jag var 15 år när jag började i Slite Gospel, känns nästan som om det var i en annan tid. Sedan des har jag avverkat många gospellåtar, en hel del konserter och är inne på min tredje kör.

I går fick jag ett mail från L, min körledare. Jag fick frågan om jag kunde göra en koreografi/rörelser till en låt vi ska sjunga i mars.  Absolut sa jag. Klart, de verkar roligt. Nu har jag hört låten  Sing it whit Joy ganska många gånger, gillar den, men jag har ingen aning om vad jag ska hitta på. En svår nöt att knäcka.