Väntar på att min brunch ska bli klar.

Sen i väg till Museet och svida om till Myran.

I dag har utställningen Mysteriet med Staden vernissage å med dunder och brak och Kommunal ordförande ska den invigas. Jag ser fram emot detta jippo måste jag säga.

Men först.

Brunch.

Duschat har jag redan gjort, väskan med nytvättade Myrankläder är packad.

Vaknade av klockan precis som planerat.

Upp, packa och i väg till tandläkare, eller ja tandhygienist om vi ska vara noga. 600 spänn fattigare och öm i tänderna efter städning av tandsten gick jag för att äta Brunch på Kafé Väster och sen till kontoret och jobb i Stockholm.

Och vem behöver ha träningskort på Friskis, eller i det här fallet varför skaffa träningskort på Friskis när man, eller jag, jobbar Sumo. Att få ut Sumoprylarna ut ur bilen, in i hissen, ut ur hissen och in i rummet för att sedan bygga upp mattan för att gruppen ska kunna brottas mot varandra är rena rama träningspasset. 

Det var en rolig dag på jobbet, men allsång och dans i bilen upp och skratt på vägen hem. 

Nu under kvällen har jag och Sixten sett den rafflande finalen på På Spåret och ätit ostbågar. Birro och Koljonen tog hem det i slutsekunderna och utslagsfrågor. Å jäklar i min lilla låda vad det var spännande. Ja, Sixten tyckte att osbågrna var mer intressanta än På Spåret. Birro och Koljonen och Gedin och Rosenfeldt har varit mina favoriter hela vägen. Så jag blev mycket nöjd när Birro och Koljonen plockade vandringspokalen.

.... eller kvinna kanske jag ska säga.

Och nej, jag har inte släkt några bränder. Inte räddat några katter från träd  heller för den delen. Eller åkt brandbil.

Jag har haft på mig brandmannakläder med anledning av VIP-visningar av utställningen Mysteriet med Staden. 

Taggade till tänderna kom jag och Christine för att möte gruppen bestående av förskolepersonal. Och jävklar i min lilla låda vad bra det blev. I eftermiddag kommer lågstadielärare och vi ska göra samma sak med dem.

Teater för mig är

Revolution. Glädje. Samarbete. Hjärta. Tårar. Lycka. Gemenskap.  

Och rena rama självplågeriet.

Vem utsätter sig för detta?  extrem nervositet, rädsla för att folk ska tycka att man är dålig och rädsla för att glömma text.

Jag utsätter mig för detta. Det är dessutom ett av mina jobb. Oavsätt om jag själv står på scen eller om jag är i regisituation så inträffar den där rädslan och nervositeten. Å är jag inte nervös, så tror jag att det ska gå skitdåligt så då blir jag nervös för det. Att vara i regisituation är nästan ennu värre, får då kan jag själv inte göra något. Då måste jag släppa taget och ge hela ansvaret till skådisarna. det är läskigt och skitroligt. För det finns något där. Något som gör att jag fortsätter. Något som ger mig en kick och gör att hjärtat bankar för konsten.

I går var det Internationella kvinnodagen.

Och Alter Ego spelade för nog sin största publik hittills. Eftersom vi normalt sätt spelar för skolklasser så ligger publiken på max 90 st.

Men jävlar i min lilla låda.

Vi var bra, första scenen gick så där. Vi tokladdeade tills vi skulle gå på, men vi fick gå på först 20 min efter utsatt tid. De gjorde lite med enegin om man säger så. De andra scenerna gick kalas, folk gillade det och vi gick skratt och applåder. 

Jag hämtade dessutom ut mina egna nycklar till museet. De är lite coolt måste jag säga, nästan lika coolt som eget lärarfack på folkuniversitetet. Väldigt vuxet.

Hade detta varit en statusuppdatering på Fecebook hade jag skrivet:

Peppar inför kvällens gigg på Arbetets Museum

Men nu är det här en blogg och inte en statusuppdatering på Fejjan. Fast det jag skrev är sant. Jag peppar inför kvällens spelning. 

De senaste åren har jag firat internationella kvinnodagen på lite olika sätt. För ett antal år sedan var jag med skolan i Stockholm på smink och maskkurs på kvällen såg vi Strindberg på Dramaten. Hu. 

Iaf. I år kommer jag spela teater. Dock kommer jag nog inte se så mycket av de andra programpukterna för kvällen, de är lite synd. Men men.

Inför det här uppdraget har jag pratat feministiska frågor och jämställdhet mer en vanligt med folk runt om kring mig. Jag är feminist och jag står för det jag tycker. Jag är inte som Linda Skugge som vänder kappan och helt plötsligt är hon anit-feminist. Jag är inte manshatare och tycker att inte att nu ska kvinnorna ta makten ett par 100 år. Det är inte det jämställdhet handlar om.  Det handlar om lika villkor, lika lön, samma rätt att säga sin åsikt oavsett kön. Om att mötas och att lära sig av varandra. Många som som jag pratat med är för jämställdhet men mot feminism. För mig går dessa två saker hand i hand.

Samma villkor och rättigheter streds det för gällande rösträttsfrågan. Då under början av 1900-talet  stod kvinnor enade under samma paroll lika och allmän rösträtt. I dag spretar vi åt olika håll.

För Vad är den viktigaste feministiska frågan 2010?

Jag kan inte låta bli att påbörja mitt firande redan i dag.

Här följer en lista på kvinnor som jag beundrar. Kvinnor som gjort intryck på mig. 

Coola kvinnor helt enkelt

Min gammelmormor Margareta

En tant med skinn på näsan. När jag blir tant ska jag bli som mormor Greta. 

Elsie Ottosen-Jensen även kallad Ottar

Med och grundade RFSU, föreläste och gjorde mycket för sexualkunskapen. 

Carina Milde

Grym. Trevlig. Vågar ta plats. 

Gudrun Schyman

Vet vad hon vill. Politiker med konsten att debattera

Elisabeth Ohlson Wallin

Modig. Extremt modig.

Ser fyrans Wallanderfilm och äter godis. eller ja, godiset är slut nu. Har sätt filmen innan, men mins inte hur den slutar.

Sixten som sover på madrasserna efter att ha lekt sig trött med den nya kartongen som kom in i huset i tisdags. Å Marre är på sitt rum.

Lagom lugnt alltså.

Gårdagen tillbringades på dansgolvet som sagt.

Men inte vilket dansgolv som helst. utan Vildmarkshotellets danskolv i Zansibar. Å jävlar i min lilla låda vilket drag det var, bästa discot jag jobbat detta år. Jag och Hadi var grymma, spelade de bästa låtarna och dansade benen av oss.

Innan jag  jobbet var jag hos Hägles och hämtade upp näbbstövlar för morgondagens gigg. Blev två timmars kaffedrickande oxå. Mycket trevligt.

Dagen då.

Repat och druckit kaffe på Smedjegatan.

Vi repade för första gången på museet, kan ju inte säga att genrepet gick bra. Vilket jag är ganska nöjd med. Jag är så där lagom skrockfull gällande teater, om genrepet går bra så går premiären dåligt. Nu är det inte premiär utan ett köpt och framtaget gigg. Så det måste gå kalasbra.