Då satt jag här igen. Sixten ligger i soffan och snarkar.

Jag har kaffe i muggen och det är Rapport på teve.

Jag har nu haft mina pensionärer i Industriland, en mycket söt och rolig grupp måste jag säga. Och sett två föreställningar på kammarn. Jag känner mig tillfreds med dagens äventyr. Det var väldigt roligt att se Mimi´s Sexuella liv, en pjäs jag velat se ett bra tag, och regissörerna hade gjort ett bra jobb med denna viktiga och spännande pjäs. Nu under kvällen väntar öl med vänner. 

Ja.

Kaffe i koppen. Nyhetsmorgon på teve. Katten bredvid mig i soffan.

I dag väntar en pensionärsgrupp i Industriland, efter de teater på Kammarn.

Har lite svårt att förstå att det är två år sedan som jag och Maria hoppa runt på Kammarn av nervositet och peppade våra skådisar för att göra en så bra föreställning som möjligt. Tiden går fort, det är bara att konstatera.

Nåväl. Än råder lugnet.

Sixten är nöjd med att jag är på benen, så fort klockan ringde så for han upp ur sängen och har gått runt och pipit för att jag ska göra samma sak.

De är vad jag har ägnat min dag åt. 

Med allerginäsa kom jag till museet i morse. Dagens uppgift var 85 st 13-åringar uppdelade i tre grupper som dels skulle gå på visningar av två utställningar och dels bygga staden som inte funkar i verkstaden. Så nu står 15 st tittskåp i verkstaden, med finfina städer som inte är helt opptimala på olika sätt. Allt från enbart fotbollsplan till städer som är så nerskitade av utsläpp att allt är helt svart. Fantasi hade kidsen iaf. Jag var däremot ganska slut efter tre extremt intensiva timmar. Klockan två var 13-åringarna ute i huset och jag och mina kollegor dog i fikarummet. Som tur är är det ju fredag i dag, och fredag betyder fredagsfika. Något som är heligt. Så jag avslutade min arbetsdag med kladdkaka och hallon. Varvade hysteriska skrattanfall med att stirra i tomma intet. Men nu har jag fått i mig kaffe, mackor, kladdkaka och snus, så energin är återställd.

I kväll blir det klappa kisse och chips. Kanske någon film eller svt.s fredagsunderhållning.

Jag känner mig gammal och trög.

Nu på morronen/förmiddagen såg jag Nyhetsmorgon. Där det pratades om appar. Jag kopplar förkortningen, applikationer till sin iPhone och andra mobiler. Men det jag inte fattar är varför?! Varför ska man ha massa appar till sin telefon? Och de förklarar inte heller vad en app är, jag är helt övertygad om att det satt massor av människor som inte hade enaning, som satt där och kände sig korkade. För jag fattar knappt vad  en app är och framför allt vad ska man ha dem till? Förklara.

Har följt SVT.s halvkackiga så kallade dramaserie  Andra Avenyn ganska länge nu. Och i dag tog det slut, sista avsnittet slutade för ca 3 minuter sen. Som vanligt när någon försöker göra ett slut på en serie som har pågått ett tag så blir det lite rumphugget. Mins ni hur tv4 långkörare Tre Kronor slutade? Jo, de sprängde alla i luften, alla utom en kille. Andra Avenyns slut var inte fullt lika dramatiskt, utan snarare ganska tråkigt och avsnoppat. Lite som ett jaha, det var de. 

Woho.

Hämtade Marres cykel vid station efter visningen i dag. En visning som gick för övrigt väldigt väldig bra. Cyklade hem cykeln och jävlar i min lilla låda, jag har ingen cykelkondis att prata om. Jag tror jag tappade den i samband med att min egen Lilla Faran fick luften i däcken och ventilerna snodda. Kungsgatan gick bra, men i backen efter Västgötabron upp mot brandstation höll ja på och dö. Jag hade  min cykelpremiär i uppförsbacke i dubbel bemärkelse.

Med det fina vädret och våren kommer pollen.

Min förkylning har nu bytts ut mot allergi. Så min näsa är fortfarande full av snor,

jag snyter mig och knaprar piller. Tjoho för allergi.

... Som att se Anna Anka livs levande.

Ja, jag gjorde faktiskt det i går.

Det var VIP-kväll på Vildmarkshotellet nämligen, och i dag har parken vår/sommarpremiär. Så i dag har alla så kallade kändisar promenerat runt och sett på tigrar, kameler, apor och elefanter.

Men Ankan var det jag. Jag är ju rädd för denna kvinna, har ett inlägg om det här någon stans. Iaf jag reagerade på samma sätt som jag ser en spindel, genom att sluta andas och få lätt panik. För grejen var att hon stod vid ingången till Hotellet, där jag var tvungen att gå in med påsen med ballonger som jag hämtat i bilen. Så det var bara att bita sig i tungan och ta sig förbi. KBT kallas det. Men denna träning hjälpte inte, jag är fortfarande rädd.