Föreställning i går.

På Kammarn, i Lilla Kammarn. Hej hopp vad äckligt nervös jag var. Men som vanligt släppte det. Så fort jag ställde mig på scenen, musiken satte igång och publiken var påväg in. Jag är nöjd.  Fullsatt. Vilket inte är jättesvårt i Lilla Kammarn.

Pratade lite med personal från Ätstörningsteamet i Norrköping efter föreställningen, de kom fram efter och så Ja, vi är sånna där roliga människor från psykiatrin .

De verkade roliga, jag gillade dem. Vi pratade ganska mycket om att det handlar om att bestämma sig. Och det är så jävla sant, låter lätt, men är sikitsvårt.

Det efterfrågas tydligen att få träffa personer som själva gått i genom de där stålbadet, tjejer eller killar som kommit ut på andra sidan. De sa att du behöver träffa alla våra tjejer. Och undrade om jag pratat /spelat med/för  personer som är sjuka. Och nej det har jag ju inte helt gjort. Vi har haft föreställningar där ämnet varit aktuellt i klassen och där många haft problematiken. Men även mentorsskap. Så på ett sätt ja, men inte helt där det varit riktat till just den målgruppen.

Det känns peppande hur som helst. Vi får se vad som händer. De fick info om både Bubbla och Indianer och visitkort.

Jag fick oxå en blomma från ABK.

En blomma som Sixten plutt vill döda. Det finns en anledning till att det saknas krukväxter i mitt hem. Antingen åker de i golvet, typ klockan sex en lördagmorron. Eller så vill Sixten äta upp dem, riva ut jord och blommor/blad på golvet. Så i natt fick blomman stå i ett skåp, i väntan på Sixtensäkert ställe.  Ett tag stod den  i min bokhylla och där lyckades han ta sig upp. Hur fattar jag inte, Sixten är inte den smidigaste katten i världen om vi säger så. Fönstret i köket var första stället, där välta han den efter 2 minuter.

Men jag kan inte låta bli och skratta lite.

När jag köper kattgräs, då är han extremt ointresserad. Han nosar lite och går i väg. Men krukväxter, det är otroligt intressant.