LillaQ- Tror på att det går att förändra välden.

Alla inlägg den 30 oktober 2010

Av Maja - 30 oktober 2010 09:58


Jag mins när SVT började sända Expedition Robinson för över tio år sedan. Jag och mamma satt bänkade framför teven varje lördagkväll, följde programmet med stor iver. Pappar gick en promenad varje lördagkväll och kom hem strax innan nio.


Sen har Robinson ändrat form, programledare och tevekanaler. Ettan har sänd ganska många säsonger, trean har varit med i leken och nu är det fyran som råder över programformatet. Med en skrikande  Paolo som programledare. Det blir fortfarande löp av programmet, dock inte lika många som i början. Det verkar inte vara lika intressant längre att skriva om paktbildande på någon söderhavsö där svenska lever vildmarksliv och tävlar  mot varandra. 


Jag har sett lite av årets program. Inte följt direkt men sett lite här och var och i bland ett helt avsnitt. I dag läste jag två artiklar på aftobladet. Den ena om hur Jossan svalt i Robinsson och jag tänker. Hon vet mycket väl (eller borde veta, med tanke på att programmet sänts i över tio år) vad hon gav sig in på, det skulle inte bli mycket att äta, det skulle bli skitigt, det skulle bli ett helvete. Läkare har tydligen velat ta henne hur tävlingen pga hennes låga vikt , men hon har inte velat och en näringsfysiolog  uttalar sig i artikeln om att hon näst in till är anorektisk. Där reagerar jag lite (läs mycket), ja hon har säkert de fysiska symtomen på en ätstörning, men kanske inte de psykiska (det framkommer inte av artikeln iaf.) Ätstörningar är så mycket mer än en låg vikt, och den debatten tänker jag inte gå in på just nu.


Jag suckar och undrar varför är hon där?! Vilket fler gör i kommentarer till artikeln. Dessutom har hon sagt att hon hatar skogen, gillar inte att bygga kojor och vill ha en ren handduk. Råkade hon anmäla sig till fel såpa mon tro?  Men jag undrar oxå vad är det som driver någon att vara kvar, trotts att man hatar allt som det innebär? det ger henne iaf lite cred. Hon är envis och för att kunna överleva måste man ha någon form av jävlar annamma. 


Iaf. Jag skulle ALDRIG anmäla mig till den typen av program. Jag skulle aldrig utsätta mig för allt de där. Dessutom vet jag att jag skulle rasa i vikt och jag tänker aldrig någonsin utsätta mig själv och min kropp för de helvetet  igen. Jag skulle aldrig utsätta mig för de psykiska spel som bildas i den typen av program heller, det är inte ett socialt spel, utan ett psykiskt.


Och jag förundras över  vissa deltagares oförmåga att tänka sig in situationen. Det kanske är lätt att sitta hemma och säga detta men någon stans måste väl människor förstå, vad händer med mig om jag är på en ö, utan mat, jag ska överleva och jag ska tävla i ganska hårda fysiska tävlingar. Klart att många kollapsar både fysiskt och psykiskt det är inte ett dugg konstigt.  Men själv insikt är något som fler borde skaffa sig, även personer som söker Idol borde få en dos sådant.



Presentation


Poesi och visor är inte saker som man hittar, utan det är saker som hittar än, och det enda man kan göra är att gå där det kan få tag i en. - Nalle Puh

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25 26 27
28
29 30 31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards