Jaha.

Fredag. I dag ska jag träffa Åsa, vi ska äta lunch och hon ska intervjua mig för någon skoluppgift. Möte med barn i Museevärlden.

Känns lite skumt, men givetvis delar jag med mig av mina erfarenheter och tankar.

Men med det skumma menar jag att  det är jag som sitter med "svaren" och inte ställer frågorna. Är mycket mer van vid den rollen i en intervjusituation. Men det är inte första gången någon intervjuar mig för ett skolarbete, det har hänt en gång denna vecka och så i våras, då temat var Drama i skolan. 

Ja. Teaterkurs i helgen.

Hej Borgen här kommer jag. Om 24 timmar sitter jag i Moahuset med en kopp kaffe framför mig. Jag längtar. Det ska bli roligt. 

Efter lunch och intervju så ska jag repa, gå igenom text, skriva ut papper mm mm. Jag tror inte helt att jag kopplat att jag är student på kvartsfart. Men men. 

Ja. Vad ska man säga.

För en tid sedan kunde man hitta ett klipp av låten Sverige Jobbar. 

Man kan tro att det är ett skämt, att det är ironi.

Men det är den raka sanningen skriven av Moderaterna.

Nu kommer nästa.

Om du googlar på Arbete ger frihet  Kommer det upp spännande bilder. Prova själv.

I dag parade jag med en gymnasieklass om att vi är väldigt beroende av teknik och el i vårt samhälle.  Något de höll med om. 

När jag efter visning och kaffe i personalrummet  begav mig mot Ica för att köpa kattsand, hmm, jag kom ut med snus och potatis... Iaf. Jag trog mitt kort i kassan, fick slå min kod och så kommer meddelandet på kortläsaren Medges ej. 

- Men, jag vet ju att jag har pengar på kortet, säger jag.

-Prova i andra kassan, säger surgubben på Ica.

Så jag provar i andra kassan. Medges ej.

-Testa med att ta ut pengar i automaten, vi har haft problem i dag med vissa kort, säger tjejen i den andra kassan.

Så jag tar ut pengar. Bankomaten säger Var got vänta... I en evighet.

Sen piper det till och mitt kort spottas ut.

Automaten meddelar mig att vi får inte kontakt med banken.

 Jaha, tänker jag. jag får väl skita i snuset och bara ta potatisen, för jag hade en tia.

- Funkade det? undrar tjejen i kassan.

- Nä, den får inte kontakt med banken, svarar jag.

- Ta med dig grejerna och kom in i morron och betala, säger tjejen i kassan

- Eh, oki.  Svarar jag och tänker kan man göra så?!

- Skriv upp namn och telefon här, så ger hon mig mitt kvitto och jag plitar ner namn och mobilnummer.

Så jag har handlat för 42 kr på krita på Ica i dag.

När jag kom hem kollade jag internetbanken. Å de har driftsstörningar.

Som sagt. Vi är beroende av teknik i dag! 

Fick tips om denna dokumentär

Smaka på soporna

Det slängs helt galet mycket mat runt om i världen. Även i Sverige kastar butiker och restauranger mat för tusentals kronor varje dag. Jag har sett det med egna ögon.

Nått måste göras!

Ny dag och ny vecka.

En inte helt fullspeckad. Inte helt tom. En lagom vecka. 

Dock med lite för lite betalt jobb. Iaf, det som väntar mig är visningar på museet, möten, arbetsintervju, mer möten och rep av  3xKvinnokamp. Och i helgen, Teaterkurs på Borgen. 

Ja.

Jag har jobbat. ute i Ingelsta, har knappt varit där sen ombyggnaden och det är rätt snyggt där ute måste jag säga.

Ja, vi var där för att pyssla med kidsen. 

Uppgiften var att göra ramar, alltså måla och dekorera sin egen lilla ram. 

Jag hade äran att vara iklädd krokodildräkt. Attans vad varmt de är i dem där djurdräkterna när man befinner sig inomhus. Men massa vatten är en bra grej.

Fick även dela ut flygblad för gallerian.

Jag fick även stifta bekantskap med JC.s personal, å, grymt trevliga människor. Tummen upp för dem. Personalen på cafét för dock tummen ner. När jag frågade om vi kunde flytta deras bord en liten liten bit för att vi skulle kunna bygga upp var miljö. Detta både för deras kunder skulle kunna få plats men givetvis mest för vår skull så att vi över huvudtaget skulle kunna göra vårt jobb som gallerian har betalt för. 

Efter denna glitterlim, akrylfärg och krokodil dag väntar en kväll i soffan.

Vilken kväll. 

Jag har pysslat halvsnygga julkort med glitter. Glitter ÄR djävulens påfund. Jag ogillar glitter skarpt för att det inte går att få bort, det kladdar och över överallt. 

Det var Queer deluxe på Café Broadway under kvällen, mysiga människor och kaffe, teaterprat och mycket skratt. Bland annat kom ämnet dragkinging upp, jag har länge velat draga, men det har lixom inte blivit av, för vart börjar man?! men nu finns en plan. och jag tror att jag skulle bli en ypperlig 14-årig reggaekille, en sån som inte kan stå still utan hoppar upp och ner konstant.

När jag kom hem hade jag en Present i postfacket. 

En Present från utställningsprojektet Present. Å attans vad jag blev glad.

Dock blev gotlandsabstinensen ganska stark och jag var tvungen att sätta på Smaklösa på Spotify. Men jag har fått choklad, handgjorda praliner från Visby, filmen Gandhi, fotcreme, ett biokort, en sån där som man sätter på väskan med adress på och en sollampa, den ska bli spännande och se hur den funkar. 

Och en karta över Gotland och Visby, en sån där gratiskarta.

En sån där gratis Gotlandskarta som jag stått och vikt så många gånger, eftersom de kommer i stora ark som vi oftast fått vika själva på museet om somrarna. (fast den var felvikt som jag fick nu... så viker inte jag)

Men nu är det godnatt.

Ska bara stoppa i lakanen först.

Hmm.

Läst en del sista tiden. Inte bara Deckare alltså.

Nu har jag kommit halvvägs i Zebraflickan av Sofia Åkerman. En bok som jag tänkt läsa ganska länge men som lixom inte blivit av.

Jag var på Bibblan förra veckan och lånade Hillevi Wahls Hungeflickan och Zebraflickan. Hungerflickan var bra och utläst efter tre dagar.  

Upptäckte att det finns en ny hylla på Bibblan här i stan.

Den självupplevda hyllan, där hamnar alltså självbiografiska romaner nu mera. 

Men till Zebraflickan. Jag vet inte vad jag tycker om den. Jag gillar temat och ja, den gör lite ont att läsa mellan varven och det är en otroligt livsberättelse som jag får ta del av. Men det är något med språket som inte tilltalar mig. Något med symbolerna som jag inte köper.  Vet inte, men dt känns nästan lite barnsligt på något sätt och jag har svårt att sätta fingret på vem som kan tänkas vara målgrupp. 

Jag sprang runt halva bibblan och letade efter boken. I databasen såg jag att det skulle finnas 8 ex, på hyllan för psykiatri. Där fanns inte ett enda. Och med lite hjälp av en inte allt för glad bibliotekarie hittade jag ett ex bland ungdomsböckerna. Och jag tycker inte att den hör hemma där, trotts den typen av språk. 

Sen har vi Hungerflickan. Som är skriven på ett betydligt rakare sätt och lindar inte in problemet i lull lull, som jag tycker att Åkerman gör mellan varven. I bland är den skarp och rakt på. Men inte alltid. 

Den gillade jag och rekommenderar varmt.